Språket och politiken

"Vänstern förlorade kampen om språket", är Anders Mildners teori i en kolumn i SvD, en teori som kanske också behövs i den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Han nämner bland annat hur vi idag är många som utan att fundera närmare på det, använder ordet "skattetryck". En förändring i språkbruket som i alla fall till ytan verkar ha fått fäste också i människors politiska tänkande. Skatt som ett tryck, en belastning. Långt ifrån häftighet eller automatisk välfärdskoppling. I årets valrrörelse var också språket något som ingick i valkampanjandet. Moderaternas raka stöld av många klassiska vänsterbegrepp retade gallfeber på många, inklusive mig.

I den viktigaste politiska frågan har också språkförändringar och språkstöld haft en oerhörd betydelse. Moderaterna snodde ordet "arbetarparti". Man tog bort ett litet "e", som i "arbetare". Just det ordet skulle teoretiskt kunna stå för en marxistisk syn på den ena av två grupper i samhället som står mot varandra. "Arbetarklassen" mot "kapitalet". Här är ju, definitionsmässigt även den framväxande medelklassen i stort "arbetare".

"Arbetarpartiet" kom nu att omfatta den som har ett arbete. Motsättningen i det perspektivet blir inte mellan den som jobbar ihop tillväxten och den som äger och bestämmer över detta "produktionsresultat". I moderaternas nya definition är inte "kapitalet" utan "bidragstagarna" den stora samhälleliga konflikten. Och möjigen var den ganska absurda och trista uppdelningen lyckosam.

Så vad blir då socialdemokratins motoffensiv mot den språkliga invansionen? Partiet som också har något av en språkkamp; blev valet bara ett väldigt dåligt val, eller är partiet i djup "kris"? Vilka blir räddningsorden och det språk som ska återerövra väljare? Kanske något som är väl värt en plats i eftervalsanalyserna?

Mer: Peter Högberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, språk, val 2010, socialdemokraterna, moderaterna