Det finns kanske, som SvDs ledarsida tar upp idag, en möjlighet att efterdebatten om Sofia Akelstens resor m.m, leder till något sunt och bra. Hela debatten, alla uppgifter som är sanna eller falska, borde kunna leda till en bred insikt om att öppen redovisning av alla band som politiker och partier har är nödvändig. Då slipper vi spekualtioner och alla kan ha kunskap om de kontakter som finns mellan valda och så kallade "särintressen". Kanske inser moderaterna också att det är dags att släppa motståndet mot öppna redovisningar av partibidrag.
SvD:s jämförelser mellan riksdagsmotioner och mer guldkantsprydda resor till utlandet är ändå lite väl magstark. Ta motionen T509 som exempel: "Motorvägsstandard på E18, sträckan Köping – Västjädra av Sven-Erik Österberg m.fl. (S). Med alla synpunkter man i övrigt kan ha om riksdagens sätt att ha ett par veckors "inras" av flera tusen förslag i stället för en löpande motionsrätt, tillhör det de folkvaldas grunduppgift att driva på i frågor som är viktiga för väljarna. Att samma sak och ingen skillnad skulle finnas med att resa med oljebolaget Shell, oaktat bolages "miljöhärjningar" runt om i världen, är orimligt. Shell är verkligen inte värda att i svensk riksdag omnämnas som gott miljöexempel.
Därifrån är det milsvidda skillnader mellan den som jag har ganska torra synpunkten att det är fel agerat i sak, till mediadrevets rubriker om olagligheter, mygel och mutor. Och det finns mer underlag för diskussioner framöver: hur ser medier själva på den journalistik som tillåter sig komma med bluffnyheter, om det nu är fallet, och ta bilder på sina gråtande "offer"? Smaklöst och något jag hoppas (men inte tror) leder till självkritik och självrannsakan. Maria Hagbom bojkottar Expressen och jag förstår henne.
I årets val ökade förtroendet för politiker. Det vill säga: De personer som utses i val av en mycket stor andel av väljarna kan verkligen känna sig som valda företrädare. Det är utomordentligt viktigt för demokratin. Och mycket av legitimiteten handlar om företrädare som ser, lär och har dialog med omvärlden, inte isolierar sig i sammanträdesrum. En del av den omvärlden är lobbyister, intresseorgansationer, företag och annat som, precis som Stefan tar upp, är viktiga inslag i demokratin men som förutsätter öppenhet. Steget efter är att väljarna i val dömer utifrån sitt förtroende eller ej för de som har skött maktutövningen.
Fler:
- Mikael Ståldal om retroaktiva mediedrev.
- Johan Westerholm om en konstitution
- Roger Berzell som avstår vidare kommentarer om skuldfrågan...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sofia arkelsten, shell, demokrati, riksdagen,
