En viktig eftervalsdebatt går vidare. Reagerar du på det jag skriver här: läs mina tidigare inlägg och mina tankar om "eländesvalet". Det här är en lite mer flummig bloggpost. Kanske.
Läser utifrån det den mätning/analys som Demoskop har gjort om väljarnas förankring eller inte i ideologier. Jag är inte helt säker på att företaget har rätt i alla delar. Själva utgångspunkten, att väljarna har ändrat beteende och är mer rörliga på olika sätt, är ohyggligt viktig. Men att väljarna har skippat ideologi och värderingar ifrågasätter jag. Kanske att man definierar begrepp lite annorlunda och nytt. Oavsett det en viktig grund för hur socialdemokratin ska gå vidare.
Eller?
Jag tycker inte så, men man skulle kunna hävda att det skiljer på väljare och parti. Att politiken måste läggas fast först, sedan får väljarna avgöra. "Massparti eller ..något annat?": Kanske är det trots allt viktigt att diskutera det perspektivet. Det påverkar en del. En relevant jämförelse på den punkten är ju moderaternas förnyelse, om vilken jag själv också bloggat åtskilliga spaltmetrar. En förändring som möjligen gjordes utifrån Reinfeldts 90-talsböckers teorier:" ska man vinna val måste man vara sossig". Här kanske originalet kan läsa något av kopian?
Peter Högberg tar avstamp i Karl Marx. "Jisses" tänker säkert en eller annan. Inte helt fel, enligt min mening, i alla fall inte om man vill bidra till den interna debatten för att form rätt politik för framtiden. Man kan vara sosse, övergången från folkpartiet eller moderaterna. Man kan ha lagt de ideologiska begreppet åt sida och vara väl så "riktig sosse". Föresten en tankegång som möjligen signalerar något av partiets problem.... Det viktigaste är inte - för mig - termerna utan den politik man bedriver, både kort- och långsiktigt. Det är hur man ser på samhällsbrister, hur man ser på orsaker till dessa, hur man tänker om intressekonflikter, om man vill förändra maktrelationer och om man ser fördelning för att utjämna skillnader mellan människor, som viktiga inslag. Kallar man sedan sin analys för "demokratisk socialistisk" eller kort och gott "sossig" så är det helt okey för mig. Själv skulle jag vilja tänka mer på en "frihetlig socialdemokrati", även om jag sedan 70-talet har kunna stå för och argumentera för begreppet "demokratisk socialist". (Yes!!)
Genom åren har socialdemokratin förändrat den där marxistiska utgångspunkten. Rätt tidigt blev det "bestämmanderätt" i stället för "ägande". MBL åtskilliga år senare och sen....? Knappast något när det gäller maktrelationer mellan löntagare och (låt oss nu använda det) "Kapital. Politiken har fortsatt sköta en del av utjämnandet, inte minst genom att med skatter bygga vidare på välfärden. Men vad är nu? Och vad är framöver? Kanske en glidning i fler riktningar: en del områden där "valfrihet" ses som maktinstrumentet för den enskilde. (sällan kollektiv). Och ett allt lägre skattetryck med mer av välfärd överlåten till andra aktörer. Nyckelfråga: vilka krav ställer dom till skillnad från en offentlig verksamhet för att medborgarna ska få vara med? I sjukvården? För att få sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring? För att få jobb? För att få jobb om man är funktionshindrad? För att få jobb om man har en annan etnisk bakgrund?
För den som tycker att det här är flum: fundera på det faktum att mycket av begreppet "politik" ofta - hos väldigt många partier- kokar ner till satsningar, reformer, "göra bättre". Hur ska det betalas? En ganska självklar slutsats är att det bara kan tas av de värden vi producerar. Vem producerar? Vem fördelar / bestämmer över användningen av resultatet? Och om vi väljer bort det ur den politiska debatten? Hur påverkar det våra möjligheter att förändra? Om vi nu ska förändra....
Kommer valet 2014 att vara "befriat från ideologier"? Är något val det? Och om ja, vad styr då? Jag tror att det är nys och fel. Och än så länge säger svenska folket kanska tydligt att värderingar är viktig när de avgör vilket parti de ska rösta på. Men kanske blir samhällen svårare att hålla ihop ju bättre vi får det som enskilda och som hushåll. Jag har i många inlägg skrivit om det svåra i att få stöd för en politik mot samhällsbrister i takt med att allt färre ser och upplever dessa. Eller kanske mer konkret: Det krävs, trots frågans vikt, mycket mer om man ska vinna val än att ha rätt och bra förslag om en sargad sjukförsäkring eller a-kassa.
Ideologier och dess förankring hos väljarna är med stor sannolikhet inget givet. Det påverkas av hur partierna / partiet lyckas nå ut och fånga väljarna med budskapet. En Reinfeldt som når ut med begrepp som "full sysselsättning, trygghet, god välfärd, föregångsland och andra "sosseinspirerade begrepp är kanske lockande ett val men kan vara avklädda och ersätta nästa.
En socialdemokrati som talar jämlikhet, som konkretiserar politiken till att gälla människor mer än system, som förmår se att långsiktiga satsningar kan kosta idag men ge plus framöver och en socialdemokrati som förenar en politik som stimulerar människor med ett verkligt fungerande välfärdssystem med både verksamheter och socialförsäkringar är ett bra alternativ. Jag tror inte att Reinfeldt leder nästa regering om jobbet att formulera det (ganska skyndsamt) lyckas.
Fler nyare bidrag till eftervalsdebatten:
- Johan Westerholm om finansiering av välfärden och jobbmöjligheter.
- Löntagarbloggen om renässans för 6-timmarsdag?
- Martin Moberg om socialdemokratins kriskommission.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2014, eftervalsdebatt
