På en punkt har (S) eftervalsdebatt ändå lyckats undvika att fastna. Partiledningen började omgående att använda order "Kris". Hade man inte gjort detta, utan i stället talat mer framåtsyftande om "framtid-" eller "utveckling-" hade debatten fortsatt i alla fall till årsskiftet om hur feltänkt det var. "En kris är en kris". Det finns ett perspektiv i den ärligheten mot sig själv som "suger": Vilken väljare är ett uns intresserad av ett krisparti? I dagens SIFO går valets förlorarpartier bakåt, så även (S). En kris är en kris....Hur länge?
Men även valets vinnare, de "nya moderaterna", har eftervalsdebatt och kritiskt granskande av sina insatser. Partisekreterare Fia Arkelsten skriver på DN debatt om de "nya nya moderaterna". Reinfeldts parti som på valdagen fick nästa lika stor andel av rösterna som (S) idkar öppen självkritik och utvecklingsvilja. En del kritik kan anas om ett alltför starkt fokus på Stockholm. I "landsorten" vill man också räknas. Det kanske mest anmärkningsvärda i artikeln är slutsatserna om partiets misslyckande att attrahera "välfärdsarbetande kvinnor". Det har ju hela mandatperioden varit målet med Reinfelds resor genom Sverige.
En del menar att detta är oviktigt för socialdemokratin - att eftervalsdebatten kan ske i ett "sossevacuum" som utestänger perspektiv från omvärlden. Andra, som jag själv, menar att det oavsett all kritik som kan och ska framföras om moderat politik, finns mycket att lära. Eller kanske mer rätt: Lära om. Bara den som är beredd att förpassas till en form av sektverksamhet kan blunda för hur omvärlden uppfattar det egna partiet, hur trovärdigheten möjliggör eller omöjliggör budskapet att nå fram eller om analyser av vad som är viktigt för den som ska rösta har för perspektiv, värderingar, krav och prioriteringar.
För att dem som nu är utsedda att tänka till om de rätta förändringarna (?) framöver finns en uppsjö av analyser och förslag som på ett eller annat sätt tar sikte på att stärka (S). Några handlar om att (S) egen profil måste bli tydligare, före det rödgröna, om detta alls ska finnas kvar. Någon pekar klokt nog på att det inte behövs särskilt mycket nya saker att säga utan en tydligare och ny socialdemokrati. Andra hävdar att vänster är rätt medan andra helt korrekt pekar på att allt fler väljare säger höger. En del ser förklaringar i sakfrågor, andra i brist på analys av socialdemokratins huvuduppdrag och målgrupper. Åter andra pekar på sakfrågor som fastighet-, och förmögenhetsskatt och RUT-motstånd. En del har metoder i fokus och vill förändra partiets arbetssätt. Och mycket mer än så. Jag tror att de flesta ändå delar en uppfattning att svaret på partiets kris inte ligger i en enda punkt utan i en mer sammansatt flora.
Det finns ett stort aber. Just där menar jag att den som inte ser omvärldsanalysen som viktig i krisbearbetningen kommer att begå ett stort misstag. När (S) tidigare har jobbat igenom valförluster har det varit i tider med tydliga motståndare. Den politik och färdriktning som till slut har spikats har kunnat ställas i kontrast till något som färre väljare har önskat (riktig moderat politik). Den tydliga skillnaden har kunna speglas utifrån en trovärdig S-politk för Sverige.
Men vad gäller nu? När socialdemokratin ska visa sitt existensberättigande mot en motståndare som har högre (mycket högre) trovärdighet inom områden som ekonomi, tillväxt, jobb, skola, regeringsduglighet? Då talar jag ändå inte om Stockholmsregionen där "fördel höger" är dramatiskt mycket tydligare. Där finns tongångar om att (S) tydligare ska "stå för ägande, vinster, tillväxt, framgång, kunskap i skolan, valfrihet..". osv. Ibland leder den delvis riktiga tankegången till att socialdemokratin på punkt efter punkt ska ta efter moderaterna. Men kommer någon att föredra en sådan kopia? Och vad säger den utvecklingen om den politiska spelplanen i Sverige 2010? Att (S) existensberättigande bygger på en relation till ett moderat parti...möjligen. Kanske något som bekräftar ett internt behov av att "återvinnna affärsidén". Varför finns och varför behövs socialdemokratin??
För egen del menar jag att min "eländesanalys" om den inverteras till egna S-punkter innehåller mycket av det sammanhang, den helhet, som måste förändras.
- Formulera politik och värderingar själv först- räkna först sedan på parlamentariskt underlag. Det omvända är förödande!Och möjligen en sista punkt värd att minnas:
- Vägra använda ordet "förnyelse" fritt stående för sig själv. Du måste vara konkret!
- Inse att väljarna verkar fylla begreppet "höger" med ett helt annat innehåll än vi själva gör
- Minns att socialdemokratins stora styrka har varit att förena, inte ställa i motsats, kampen mot orättvisor och en politik för de så kallade "breda folklagren". Att enbart framstå som ett parti som slåss mot försämringar av sjukförsäkringen är att lägga grunden för dem som inte vill ha ett starkt trygghetssystem för de som hamnar i utanförskap.
- Visa att det går att kombinera en politik mot orättvisor med lösningar också för den som har det ganska hyfsat stället i livet.
- Bli tydligare i de värderingar som bär socialdemokratin! Där ligger också den stora kontrasten i politiken. Att partiet vill förändra brister i samhället utifrån idén att "alla" måste få plats, få hänga med och få fler chanser i livet.
- Lyft fram de som lyckats! Vilka är slutsatserna av hur partiet har jobbat i kommuner som Sigtuna med + 3,74 procent i valresultat?
- Lägg kraft på att formulera en trovärdigare ekonomisk politik och tillväxtpolitik!! Hur bra vi än tycker att kongressbeslut och valmanifest är så ser inte väljarna detta!
- Ställ om fokus i partiorganisationen. Se till att allt får den inriktning som ex Johanna Graf visat i Solna genom att lämna Stadshuset och i stället sitta på fiket utanför och samtala med folk.
- Allt är faktiskt inte skit! Trots kris!Bloggaren Johan Westerholm efterlyser kriskommissionens debatter, tankar och slutsatser och jämför med Jesus eller Snömannen. Många har hört talas om dem, men få har sett.....
Fler som skriver:
- Anders Nilsson, Martin Moberg, Mary Jensen, Kent Persson om partiers kriser, Peter Högberg om kors att bära, Roger Jönsson om mångfald i välfärd, Annika Högberg om fingret i luften, Jämlikhetsanden om kris för partiet eller kommunikationen, Rebella om egna värderingar, Peter Karlberg om bla. Ilija Batljans analys, Josefin Deivings valanalys,
AB om dagens mätning, liksom Exp.
Netroots egna valanalyser här.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, opinionen, opinionsläget, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, kristdemokraterna
