För några veckor sedan fick socialdemokraterna stöd av lite drygt 30 procent av väljarna. 22 procent av de som förvärvsarbetar röstade på arbetarepartiet. Huvudmotståndaren, moderaterna, fick nästan lika stort väljarstöd och den borgerliga alliansen fick förtroendet att fortsätta regera Sverige, många landsting och väldigt många kommuner. Det sämsta valet sedan 1914 gjorde att en "kriskommission" tillsattes med omfattande representation från Sveriges alla hörn, grupper och maktcentra. I medier och på bloggar och säkert på många partimöten debatteras orsakerna till valförlusten. Och förstås en del tankar och idéer om vad partiet nu måste göra. "Gå till vänster", säger några trots den "högeretikett" som väljarna verkar ha satt på sig själva detta val. "Gå till höger" säger andra, trots att det möjligen finna annat än fastighetsskatter som påverkade valresultatet.
Det kanske tyngsta utspelet efter valet har kommit från Thomas Östros som signalerade en omprövning av två skatter. Sahlin talade till LO och hade en mycket bra tankelinje om socialdemokratin och arbetslivet. Många bra inlägg och analyser har presenterats. Det blir säkert en bra slutprodukt. Frågan är när.
Tiden
När november månad har gått så har också det mesta av nomineringsarbete gjorts i partiet. Då är det snart jul och knappast aktuellt med någon rivstart av en eftervalsdebatt. När partiet lever upp igen i mitten av januari kan analyserna möjligen återupptas? Ett problem är att det blir väldigt svårt att bottna analysen i samtal med väljarna. Att flera månader efter händelsen gå ut och fråga sina väljare varför man förlorade valet känns inte helt klockrent. Undantaget egna och andras opinionsmätningar och kanske fokusgrupper får eftervalsdebatten bygga på det egna tankegodset. Framåt mars är det årsmötestider i partiet och snart första maj. Men kan en rapport om eländesvalet 2010 verkligen läggas fram så nära inpå vår högtidsdag? Första maj 2011 borde väl vara en verklig valupptakt inför 2014? Det tar tid att berätta om den förnyade budskapet som då är....? Och efter första maj är det snart sommar...
Någon lär förutom jag själv ha varnat för denna "evighetsmaskin" med budskapet "se till att allt är klart till den 3 december". Så blir det inte. I alla fall inte 2010. Det är alltid en svår balansgång mellan hastighet och att ge alla en verklig möjlighet att få bidra. Analysen ska ju vara omfattande, saklig och genomtänkt. Men någon gräns borde rimligen ha funnits för förhindra ett internt navelskådande under lång tid. En extrakongress ska hållas och är möjligen en ny punkt för eländesgrävandet. Och sen då?
Öppenheten
"Du kan komma i kontakt med kriskommissionen via e-post". Så står det på partiets hemsida. Men borde inte mer ha gjorts för att verkligen bjuda in till deltagande? Borde det inte vara när alla engagerade medlemmar har tankarna färska som de debatteras och förslag sugs upp? Som många säkert har sett är det i stället en alternativ, "öppen kriskommission" som har använt nätet och sociala medier för att stimulera debatten med egna valanalyser.
Ibland diskuteras om de sociala medierna hade någon betydelse i valet 2010. "Självklart" säger vi som är engagerade i dem och tar bra exempel på debattinlägg och ett högt tempo i bloggande och "facebookande". Det har också lagt en grund för att en "mission" ska kunna uppnås: att få en balans från "vänster" till den kraftiga dominans som "höger" har i de traditionella medierna. Högerns så kallade ekokammare. Men jag menar att det andra perspektivet är väl så viktigt, det som i en läsvärd bok har beskrivits som Politik 2.0. På vilket sätt kan de sociala medierna ge "mervärden" i den politiska debatten? Hur används sociala medier för att skapa nya kanaler mellan väljare och valda där väljaren kan tillföra perspektiv och idéer som också får spela roll när politik utformas? Den senaste diskussionen som jag har noterat i ämnet fördes på Internetdagarna i veckan.
"Inför valet 2014 blir det säkert bättre" kanske någon säger som har sett mätningar om ett svagt genomslag i årets val. Men borde inte de tankarna varit oerhört viktiga redan i eftervalsdebatten? Och varför kan inte diskussionen öppnas upp och framför allt stimuleras av den "formella" kriskommissionen likväl som den "Öppna"? Vi riskerar, hur kloka och väl utvecklade tankegångar de ingående partivännerna än har, missa viktiga perspektiv. Och framför allt: Den förnyelse som en del talar om krävs görs inte med den öppenhet och inbjudande förhållningssätt som eländesvalet egentligen kräver.
Eftervalsdebatten fortsätter på nätet. Och säkert också i krisgrupper och annat. Säkert en lång tid framöver. Och det är säkert klart inför nästa val. Men frågan är vad priset blir för att parametrar som "tid" och "öppenhet" inte känns riktigt optimalt...
Mer läsvärt:
- SvD intervjuar Ilija Batljan.
- Niklas Nordström i GP.
- Peter Högberg om rädsla..
- Johan Westerholm om förnyelseprocessen....
- Roger Jönsson om "back to basic"
- Rebellabloggen, Sara Gunnerud om vad S vill..
- Kulturbloggen om att vara statsbärande.
- Jämlikhetsanden om att återvinna reformismen.
- Anna Vikström om öppen kriskommission.
- Martin Moberg om nyliberalt...
- Annika Högberg om "egen identitet"...
- Anders Nilsson om att vara nöjd...
- Peter Karlberg om "rödgrönt fiasko...."
- Egna tankar om sociala medier och framtiden.
- Mikael Persson om röstfiske....
- Lilith Svensson om sociala medier och med inlägg i Medievärlden.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, val 2010, val 2014, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, ilija batljan,
