Där, mitt i det konstruktiva och viktiga, blir ledaren åter ett regeringsflygblad. I stället för att fortsätta tankegångarna om hur vården kan utvecklas dras Göran Hägglunds "fuskmiljard" till vårdköerna fram som ett undergörande piller. Hägglund och regeringen har tvingats göra om hela satsningen: landstingen började ordna flera köer för att att få del av pengarna med bland annat "självvald väntan" som en faktor i redovisningen. Svd gör också en matematisk beräkning och menar att satsningar på att förbättra tillgängligheten under förra regeringen var betydligt större men utan effekter medan Hägglunds "fuskmiljard" har betytt så otroligt mycket.
Man kan fundera över hur vården hade sett ut utan tidigare satsningar. Man kan känna stor tveksamhet inför en så enkel förklaring att partibeteckningen på socialministern avgör framgång eller motgång i de här fallen även om det förstås ÄR skillnader i politik, inte minst därför att en skattesänkarregering har mindre resurser till vård och välfärd. Det är synd att Svd inte tog tag i den ganska partipolitiskt enande frågan om vad vi gör åt en vård som i en del fall faktiskt "dödar". Läkemedelsmisstagen kostar miljarder och är bortslösade resurser och onödigt mänskliga lidanden.
Jag sätter mig och väntar på ännu en ledare från Svd-gänget...och jag väntar med samma spänning på att regeringens försvarslinje nummer ett, Dick Erixon, utvecklar resonemanget om hur fuskköerna har gjort det bättre för patienterna.
Fler som skriver:
- Peter Högberg om goda exempel från Kalmar..
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, svd, sjukvård, val 2010, valet 2010
