Timeo hominem unius libri - Tanke som formar en Svd-ledare

En tolkning av PJ Anders Linders krönika i Svd är kanske lite hastig. Men den kan tolkas som att till och med SvD nu överger kampen mot tryggheteslagarna på arbetsmarknaden, LAS. I stället är det utbildningsområdet som i dess socialdemokratiskt präglade delar får skulden. Ja, Göran Persson återuppväcks som mål för de retoriska slagen. Den borgerliga alliansen har styrt Sverige i fyra år. Samma borgerliga har i landets kommuner haft ansvar för skolfrågorna. Den ena antydan till att involvera de med den politiska makten som görs i artikeln är att hävisa till att alliansens gymnasiereform börjar gälla 2011.

Ingången i artikeln är den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Den av Svenska dagbladet så hyllande Reinfeldtska regeringen lovade in "jobb 2011". Reinfeldt lovade inte att minska utanförskapet kommande mandatperiod. Löften om "fler jobb och färre i utanförskap" skulle vara levererade typ NU. Så har det inte blivit. Resultatet är det omvända.

Man kan och bör vara kritisk till ledaren både idemässigt och sakpolitiskt. Regeringen har skurit ner människors möjligheter att med utbildning stärka sig inför försöken att få jobb. Tillskotten till kommunerna för att kunna möta de behov som många elever har av ett särskilt stöd har inte varit tillräckliga. Borgerliga kommuner är usla och S-kommuner med bättre förslag, på att hjälpa unga till det där första sommarjobbet, det som i alla fall för mig var dörren in på arbetsmarknaden och som sen gav mig ett fast jobb. Den enda, stora och dyra "reform" som den borgerliga regeringen har jobbat efter är tron att sänkta skatter skapar dynamiska effekter och därmed skapar fler jobb. Det var fel förr och är lite fel nu.

Värderingarna bakom dessa tankar? Ja, det finns en grundmurad ovilja att se klassklyftor, det "sociala arvet" och att där hitta förklaringar till samhällsproblem. Det finns en stark tro att människor väljer fritt sin sociala position i samhället. Försvaret för den föreställningen byggs genom att vända retoriken. Den som tycker att alla ska ha bra utbildningsbas påstås "förakta yrkesarbeten". Den som ser att utbildningsnivån påverkar lön, anställningsvillkor, pension, hälsa, demokratiskt inflytande osv, och som därför vill ge alla lika goda chanser, och en chans till, möts som alltid av "överheten" med signaler om att hålla sig på sin plats.

Vi som kommer ur arbetarklassen, om uttycket tillåts, har sett en del av förklaringarna till denna sociala skiktning som tycks ärvas i generationer. "Det som har dugt åt mig, duger åt dig". Även det omvända tycks inte lyckas särskilt bra: "Jag har haft det så här - så ska du aldrig behöva ha det". I det sistnämna fallet tenderar många trots järnvilja att slita sönder klasskedjorna att stanna kvar där rötterna finns. Det här bör inte minst skolan ha en vilja och förmåga att möta.

PJ Anders Linder talar om 90-talet som förklaring. Min ungdoms studiecirkel "Skolan - ett klassamhälle" gick jag långt före 90-talets intåg. Det fanns sedan lång tid. Om detta för Svd-ledaren inget resonemang. Om hur skolans arbetssätt måste förändras för att stimulera elever finns inget. Om hur stöd till elever som så behöver kanske måste komma före sänkta skatter finns inget. Om förbättrade möjligheter, en andra och tredje chans i livet, finns inget. Timeo hominem unius libri - Jag fruktar den människa som bara läst en bok". Lite av den gamla rädslan för en mer bildad arbetarklass verkar till och med finnas i 2000-talets Sverige.

Krassman skriver också...
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, svd, skola, klassamhälle, utbildning, LAS,