endast tre länder i världen har genomfört en fullskalig avreglering av järnvägen. Storbritannien var först ut under Margaret Thatchers tid som premiärminister. Därefter har Nya Zeeland och den ultraliberala regeringen i Estland försökt sig på det. I samtliga tre fall har det slutat på samma sätt: Praktfiasko och återreglering.Lena beskriver skälen till avregleringen som att regeringen är "ideologiskt förblindad". I stället pekar hon på behov av mer samordning, av svårigheter att upprätthålla trafiken på "olönsamma" sträckor och därmed också dyrare för skattebetalarna. Det där sista handlade om att det blir skattepengar som får täcka de hål som uppstår när de lönsamma delarna av trafiken inom kan balansera de mindre lönsamma. I stället för att kostnader och intäkter balanserar varandra.
Jag minns hur det blev med Arlanda Express, det som var en tidigare borgerlig regerings stora privatiseringsprojekt. Visst fungerar trafiken utmärkt. Och visst har jag, trots invändningar mot privatiseringen, åkt detta tåg. (förlåt) Det är också illustrativt om skälen till andra aktörers intresse, Stockholmsregionen snarare än norr om Dalälven. Tät trafik, passagerare där många gånger arbetsgivaren betalar resan för individen.
Vinterns kaos i passagerar- och godstrafik visar inte bara på ett stort behov av investeringar. Det finns också behov av en mer samordnad organisation av trafiken och av ansvariga för anläggningarna. Gå motsatt väg, snälla regering.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kollektivtrafik, SJ, regeringen, avregleringar,
