söndag 25 oktober 2009

Dags att censurera bloggarna?

Från den unga man som tog ett vällovligt initiativ mot gatuvåldet som sen blev till en viktig manifestation, Anton Abele, kommer i dagarna ett debattinlägg om bloggosfären. Anton har siktet inställt på en riksdagsplats för moderaterna. Som något äldre kan jag bara göra som alltid, oavsett vilket parti man representerar: önska lycka till och ärligt säga att politiken behöver unga krafter.

Men det börjar inte bra för Anton. Visst innehåller hans artikel på SvT Debatt saker som är viktiga att diskutera och verkligen ta på allvar. Det handlar om kränkningar, hot och förtal på Internet, saker som jag och i princip samtliga bloggar jag läser och ser är fullständigt främmande för. Riksdagskandidaten, som tagit hjälp av en PR-firma för att nå en riksdagsplats, borde ha stannat i kritiken av kränkningar på Internet. I stället är just bloggar hans attackmål.

I och för sig blandar Abele ett prisande av yttrandefriheten med varningshot. Det gör det svårt att egentligen veta vad han vill lagstifta om. Men han skriver oroväckande saker.
Men nu börjar många människor upptäcka farorna med bloggen. Alla människor får skriva om vad de vill och utrymmet är obegränsat.
Anton noterar, och jag utgår från att det är i positiv ton, att
Vissa bloggare eller grupper har skickligt och framgångsrikt använt bloggen för att ge uttryck för sina åsikter. I vissa fall har användandet av bloggar till och med kunnat bromsat lagförslag eller skapat opinion för viktiga samhällsproblem.
Yes. Och må så fortsätta. Men riksdagskandidaten ser också saker som måste åtgärdas.
I bloggarnas värld verkar inga regler gälla och personlig integritet kan verkligen ses som en bristvara. Den etik och moral som man talar om att alla "känner till", märker man verkligen inte av i inläggen.

På bloggarna skriver människor precis vad de känner för. Tankar och åsikter som de normalt sett aldrig skulle våga stå för, vågar de plötsligt skriva om. Man skulle kunna kalla det ett digitalt Vilda Västern
Anton Abele kandiderar till riksdagen. Det gör att hans ord måste granskas väl så ingående som andra kandidater. Det är en sak för hans parti att klara av valet av kandidater utan att vi andra petar eller bidrar till att "dissa" kandidater.

Att han ändå skriver som han gör finns det anledning att lyfta upp. Min egen erfarenhet från bloggarna är att det oerhört sällan är "ägare" av bloggar som står för de digitala övergrepp som AA tar upp. Främst handlar det dels om personer som ofta anonymt kommenterar på tidningaras webbplatser, dels om anonyma bloggkommentarer. Och vad han menar med detta vet jag inte.
Det är dags att ta upp diskussionen om internets faror igen - men den här gången är det bloggarna och deras framtid, som borde stå i centrum.
Jag minns och bloggade för ett tag sen om den där riksdagsmotionen om att granska SvT:s nyhetssändningar. Lägger man ihop "bloggcensuren" med "saklighetsprövningen" av SvT får man fram något som rimligen inte platsar i en demokrati. Gör om ditt program, Anton.


Kommentarsblogg har också skrivit.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

Tokmoderaten sa...

God morgon Peter,
Du skulle alltså inte kunna tänka dig att censurera min blogg? ;-)

Nicklas Eriksson sa...

Du kanske kan svara på en sak som jag aldrig begrep som sosse, och som var en av alla orsaker till att jag lämnade maktpartiet, hur kan du umgås med Sanna Rayman? Jag började fundera på saken redan när facebook kom och jag märkte att många partikamrater faktiskt hängde med borgare.

Tror du inte att det påverkar er som gör det ideologiskt i fel riktning? Jag är övertygad om att det gör det, och skickar också fel signaler till de ni vill ska rösta på er.

Peter Andersson sa...

Fredrik: Skulle aldrig i livet drömma om att inskränka dina rättigheter att skriva tokigheter!
:-)

Nicklas: Jag önskar inte ett samhälle där mänskliga kontakter finns först efter kontroll av partibok för att undvika någon form av påverkan av "orena" tankar. Usch!

p

Tokmoderaten sa...

Kan bara instämma i Peters ord om vänner över partigränser. Skulle man inte kunna vara kompis med de som råkar tycka annorlunda eller ha en annan ideologi vore konflikter legio och livet så mycket tråkigare.

Finns det något bättre en eller några pilsner och en vän med motsatta åsikter och levande ljus? Många av mina mest givande vänner finns på motståndarens planhalva.

Anonym sa...

Också jag har rört mig i farliga utmarker och tidvis burit mig ganska illa åt, om saningen ska fram. Den här länken ger ett eget perspektiv på Guillou-affären som kan ha intresse då min egen bedömning snarast är ganska gynnsam för den svenska säkerhetstjänsten, och statsmakten, vilket kan ge balans i dessa tider av FRA-nojja m m.



Jan Guillou pudlar nu och är självkritisk. Det skall han ärligt ha viss credit för.

- Peter Ingestad, Solna