Dagens stora nyhet i detta land, i tidningen Expressen, tidningens TV, och i bloggosfären blir möjligen att Jan Guillou har varit "KGB-spion" 1967 till 1972. Författaren hävdar själv att han under perioden gjorde ett journalistiskt arbete, inte något spionerande.
Expressen har förstås en artikel om JG:s böcker om Carl Hamilton och frågar sig: vad är fiction och vad är verklighet?
Har inte den frågan ofta ställts i anslutning till Guillou?
Mer i DN,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, KGB, expressen, jan guillou, spioner, carl hamilton,
2 kommentarer:
Naturligtvis har Janne rätt i att det inte är kriminellt att uppehålla kontakter med en utländsk underrättelsetjänst så länge man inte ger sig in i nmågra direkta avslöjanden. KGB hade förresten probölem med "värvade" personer i många länder vid denna tid just ur den synvinkeln att de inte ville utföra något disciplinerat spioneri. Den märkliga "The Mitrokhin Archive" som bygger på dokument samlade och utsmugglade av KGB-mannen Mitrochin ger många exempel på det.
I ett fall ringde en kanadaryss i berusat tillstånd till en tidning och sa "Do you want to know a top secret? I am a Schoviet schpy!!" Ryssarna, som avlyssnade hans telefon - de var redan misstänksamma - hörde det (man kan tänka sig deras förfäran) men tidningen nappade inte på denna bekännelse...
Ar inte detta avslojande bara ett led i Jan Guillous PR- stunt?
Han "avslojade " i radio 1979 att hans mamma talat om for honom att hans morfar mutat Per Albin Hansson.
Har sanningshalten i detta utretts ? Ar Jan Guillou mytoman?
Skicka en kommentar