Visst har jag i en del inlägg inte bara haft analys utan också dragit slutsatser. En är att vi var hyfsat trovärdiga i välfärdspolitiken, inte minst vad gäller ersättningar vid sjukdom. Men det är en alltför begränsad socialdemokrati. Jobb- och tillväxtpolitiken måste vässas, inte enbart till att ge svar om antal platser i AMS-åtgärder som möjligen en bild har varit utan mer av det som var jobbkongressens tema: Hur skapas tillväxten? Vilka förbättringar behövs för fler och nya företag? Det är INTE en motsättning mot det andra benet i politiken: att bli skarpare i frågor om arbetsmarknadens villkor, om löntagarnas rättigheter och trygghet och om arbetsmiljöfrågor. Tvärt om är sådant ganska lönsamt och tillväxtskapande. Så också välfärdssatsningar.
Detta nästa steg om "vad göra nu" berör Ylva Johansson i ett inlägg på DN Debatt idag. Eftersom förklaringar till varför valet förlorades måste vara utgångspunkt för nästa steg är Ylvas slutsats viktig:
Vårt parti kunde uppfattas som en hagelsvärm av politiska förslag utan tydlig framtidsinriktning och ideologisk kompass. Vi reducerades till ett budgetalternativ som saknade relevans och färdriktning för många människor.På frågan om nästa steg finns återupprättad arbetslinje med trygghetssystem som inte passiviserar och tydliga krav också på individen. En näringspolitik som stimulerar företagande med en uppgraderad utbildningspolitik som stöd och en välfärdspolitik som stoppar utvecklingen mot ett "gräddfilssamhälle" och tar koll på hur skattepengarna används också inom privata välfärdsföretag. Ylvas recept innehåller också arbetsmiljöfrågor, frågor om europeiskt samarbete och socialdemokratin som en rörelse där den nternationella solidariteten får stor plats.
Bra, tydligt och ett inlägg som sätter fingret på ett annat perspektiv: det är kanske inte så våldsamt mycket nytt som krävs. Mer om förtydliganden, betoning och profil. Mer av att kommunicera det man tror på. Och kanske mest nytt som antyds i rubriken: Socialdemokratin som ett "alternativ" till....något. Inte som politikens självklara utgångspunkt. En jätteförändring i det politiskt mentala som kommer att följa inför nästa val då alliansregeringen möjligen har lyckats styra landet i åtta år. Socialdemokratin - ett alternativ?
En bottenplatta för politiken är de värderingar och den syn på "drömsamhället" man har. Där är jag helt övertygad om att två perspektiv som ibland ses som motsättningar både går att förena och är en socialldemokratisk själ som utgör oerhört mycket av dess existensberättigande: förmågan att vara en kraft för de många som faktiskt "lyckas" i livet, som inte ser politiken som lösning på allt utan som ställer krav på välfärden, på service och på "god infrastruktur" i livet. Det som ena sidan. Men också den andra som utgår från ordet "alla". Sverige är ett land med växande klyftor, internationellt sett små men ändå på fel kurs. Inte sällan drabbas samma grupper av brister i utbildning, av alltför stora brister i vården och av utanförskap utifrån andra perspektiv. Att minska samhällsklyftor är något som går att förena med ett politiskt alternativ för de så kallade "breda grupperna". Där är måste också valanalysen vara till hjälp. Min övertygelse är att ett av (S) stora problem valet 2010 var att väljarna, hur märkligt det är kan låta, tyckte om principen men trodde att Reinfeldt var bäst för att nå dit. (!)
Politiken förnyas också personmässigt framöver. I många partier förväntas skiften på partiledarposter/språkrörsfunktioner. Det kommer att påverka den politiska debatten. Samtidigt pågår inom borgerligheten och kanske främst på ledarsidor och i tankesmedjor någon form av tänd låga till intern debatt. En trötthet på att Reinfeldts "nya moderater" har byggts på socialdemokratiskt tankegods i någon form av Folkhem 2.0, som Maria Eriksson idag skriver om på SvD-ledaren. (ej på nätet) Vad kommer en sådan parallell rörelse till höger att få för betydelse för socialdemokratins möjligheter? Göran Hägglund gjorde ett försök att fånga upp stämningar av "politiktrötthet" i det han och KD kallade "verklighetens folk", något som knappast blev ett lyft.
Oavsett hur borgerligheten går ska socialdemokratin gå själv. Kopplingen är inte ointressant eftersom val är just ett val och kontraster mellan alternativ är viktigt för väljarna. Men att stärka det socialdemokratiska självförtroendet är förstahandsuppdraget.
Mer läsvärt:
- Peter Wolodarski, DN, om "hvad vilja socialdemokratin":
- SvD-koumn: Upp till kamp alla borgare.
- Annika Högberg om en "strålande stjärna".
- Lena Sommestad om ett tomrum...
- Netroots-bloggarnas valanalys.
- Markus "Lake" Berglund om en "tydlig sosse.."
- Peter Högberg ser "livstecken från ledningen".
- Mattias Lundbäck om äldreomsorgsförsäkring..
- Johan Ingerö kommenterar..
- Krassman om skygglappar...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, ylva johansson, alliansen, val 2010, val 2014, ideologi, jobb, tillväxt,
