lördag 20 november 2010

Ett socialdemokratiskt internmöte en lördag i kristider

En eller annan kanske funderar. Hur ser det ut om man drar ihop 250 socialdemokrater dessa dagar? Hur går tongångarna? Hur skallar avgångskraven på en eller annan företrädare? Och inte minst: hur heta är debatterna om det ena eller andra partiledarnamnet?

Det sades säkert ett och annat i enskilda samtal om detta. Men när (S) i Stockholms län samlades för att välja landstingsföreträdare var det just det som man ägnade tiden till. Och (S) har nu utsett sitt lag som ska jobba med sjukvård, trafikfrågor och en del annat i landstingets församlingar. Måste här lägga till ett tack för förtroendet av få jobba vidare med sjukvårdsfrågor i hälso- och sjukvårdsnämnden och äldreberedningen.

Det var inte ledarfrågan som tyngde idag. Det var mer ett djävlar anamma att borra sig ner i förklaringar till det usla valresultatet, formulera en ny politik som ligger i tiden och sedan lyfta igen. Förmiddagen avsattes för seminarie om valsiffror och analyser följt av gruppdiskussioner. På många punkter tyckte jag att det som kom fram ligger väl i linje med den eländesanalys jag skrev strax efter valdagen.

En socialdemokrati som fick uselt stöd av dem som jobbar. Ett parti som fått stryk i förtroende när det gäller avgörande frågor som ekonomi, skola, jobb och till och med, trots de höjda skatterna, i en del välfärdsfrågor. Gruppdiskussionerna visade ett parti som idag ser problemen med höjda skatter, fastighetsskatt och med att ens närma sig "återställare" på inkomstskatter. Den kanske viktigaste lärdomen handlade om brist på en sammanhängande berättelse om Sverige. Partiet hade ett valmanifest som i väljarnas ögon inte fanns.

Men också självkritik som på en del punkter är ganska brutala. Ett parti som har slagits för rätten att lyfta, att göra klassresa, genom utbildning och kompetens men sedan glömt att resan kanske måste få fortsätta uppåt också efter studierna. En socialdemokrati som inser att försvaret för en god sjukförsäkring inte räcker för att bygga framtidens Sverige. Att vara "eländesSveriges" företrädare, ja, men också dra slutsatsen av att vi verkligen vill att människor ska få växa. Och, som jag också skrev om i morse, ett parti som inte längre kan ligga lågt med att tala om hur den tillväxt ska skapas som ska betala allt gott. Och så på det en rad sakfrågor med idéer och tankar om framtiden.

Nu får
en oberoende valanalysgrupp fortsätta jobba med material och synpunkter. Efter dagens möte, som för övrigt valde alla företrädare i princip enhälligt, känns det som att de politiska samtalen gav i alla fall mig en övertygelse om att det kan växa något stort och viktigt ur den socialdemokratiska askan. I den mån den nu har brunnit ner.

Mer: DN; SvD; Exp. AB, om krav på feminist som S-ledere.
- DN, Lena Andersson, om S, politik, teater och berättelser
 Bloggar:
- HBT-sossen om berättare.
- Martin Moberg om en partiordförande.
- Kent Persson om partikriser.
- Johanna Graf om en teaterföreställning.
- Peo Wågström om vanligheten i ett parti..
- Ann-Sofie Wågström om fler kandidater.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer (3)

Laddar... Loggar in...
  • Inloggad som
Bra !
Varför skall vi alltid få konfronteras med gråtfärdiga feministers åskiter när en oduglig kvinna lämnar sin tjänst? Jag tror att det är en befrielse för socialdemokratin när Sahlin lämnar in. Nu gäller det att de få en duglig partiledare och inte kröner en ny partidrottning. Väljer de en medial feminist kommer de snart att vara mindre än SD, och detta är något jag inte hoppas på.
Att det saknas kvinnliga statsministrar i Sverige kan närmast förklaras av att de flesta av socialdemokratins ledare under andra hälften på 1900-talet skolades in under 1930- och 50-talen. Då var de flesta kvinnor hemmafruar och de engagerade sig inte aktivt i politik. Detta verkar var något som man försöker kompensera med att utse odugliga kvinnor till ledare, istället för att skola de som är dugliga och låta tiden leda dem mot toppen. Tänk efter hur länge Ingvar Karlsson tillhörde den innersta kretsen innan han blev partiledare. Det finns naturligtvis dugliga kvinnor som haft kvalificerade politiska befattningar Thatcher och Palin är två exempel. Men ingen svensk feminist klagade på att Palin inte blev vice-president. Är det så att när svanska media klagar på bristen på kvinnliga ledare så menar de bristen på kvinnliga vänsterledare?
En annan intressant fråga är om det är till vänster man skall titta. Det var väl knappast vänsterväljarna som uteblev i det senaste valet. Om man skall hitta en kandidat som kan vinna val då måste man hitta en löedare som kan samarbeta med alliansen.

Ny kommentar

Comments by