Det är, som Ingvar Persson tar upp, bara en fortsättning:
Erfarenheterna från det senaste valet förskräcker. Medan den moderatledda regeringen rivstartade sin demontering av trygghetssystemen ägnade sig socialdemokraterna då åt att utse Göran Perssons efterträdare. Oppositionen fick skötas av facket. Därefter vidtog rådslagsarbete och interna samtal för att starta om den politiska debatten. Regeringen kunde arbeta på, i fred.Nu finns risken att hela saken upprepas.Möjligen kan man lägga till att partiet därefter gick in i det rödgröna samarbetet och delvis försvann som egen rörelse. Samhällsdebatten började utgå i allt från budskapet "sänkta skatter", något som man oavsett sakfrågan kan påstå inte är en (S) hemmaplansfråga. En vårbudget med rödgröna skattehöjningar som dominerande medial bild. Ett socialdemokratiskt valmanifest efter sommaren som kom bort helt. Och så kom valresultatet. Är någon förvånad egentligen?
Mer läsvärt:
- SvD: S partidistrikt formerar sig.
- SvD: Partiledarspekulationer.
- Eget inlägg om politik och person
- DN med ledare om läget.
Fler som bloggar:
- Michael Granstedt om personligheter.
- Peter Högberg om en debattartikel.
- Helen Pettersson om en ganska omtyckt ideologi
- Röda Berget om välja både rätt och nytt.
- HBT-sossen om öppna kriskommissionen.
- Rasmus Lenefors om öppet samtal.
- Mary Jensen om partiledarämnen.
- Mitt i steget om styrelseansvar.
- Peter Karlberg om "hälften kvar".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin