Det är SSU-kongress i Folkets Hus, Stockholm. Min första, då som ombud för SSU Sörmland. En person som väcker mer av min uppmärksamhet än andra bär under veckan en märklig tröja. Stockholms läns delegation har av outgrundlig anledning valt att på tröjorna ha de färger som snarast koppas till Göteborg: blått och vitt. Den som jag upplever som oerhört färgstark, Mona Andersson - senare efternamnet Sahlin- har jag en kort pratstund med utanför Folkets Hus. Yes! Men kongressfesten blir ett misslyckande ur det perspektivet. En blyg ung man som jag ser den gala-uppklädda Mona dansa runt och enligt min bestämda mening alldeles för mycket med en "Bo Sahlin": Illa!
Tio år senare är jag partiombudsman i Huddinge. Året före har ombudsmännen, då väldigt många fler än nu, samlats i Lycksele. Det är valkonferens och träning inför det skarpa läget 1994. Sahlin leder spelet i Lycksele, trimmar organisationen till nytänk i valarbetet. I valet året efter går vi fram 12 procent i Huddinge och vinner valet nationellt också.
Ytterligare tio år senare ringer Stefan Stern och frågar om jag vill jobba för Sahlin. En fråga som i min kanske skadade värld är så hypotetisk. Får man frågan tackar man också ja. Dagen efter tar och får jag ett formellt tjänstledigt från riksdagsgruppen och börjar direkt jag skriva på något om "Gröna folkhemmet", en vision som ska lyfta partiet! Det är två år på "Monas departement. En "chef" som imponerar på många sätt, med en känsla för allt som är politiskt viktigt, även om det är 600 sidor att läsa in från en till en annan dag. Möjligheter att åka med Mona på konferenser, skriva talunderlag, var med i FN i New York. Men också minnen av exempelvis flygvärdinnan från det lilla flygplanet från Småland som erbjuder chockladbiten "Toblerone" från en flygning till Stockholm. Mona tackade, precis som jag, nej.
2006 förlorar socialdemokraterna valet. Jag hamnar vid köksborden hemma, plitar i någon form av psykisk bearbetning över valförlusten, på en kriminalroman. Samtidigt åker Sahlin landet runt, vänder tveksamma till anhängare, och får vid kongressen våren 2007 förtroendet att leda partiet. Jag är med som bloggare ett par år senare, när Sahlin i Älvsjö har gått igenom en medial kris och sen, enligt Expressen, gör kongressen till succé.. Därefter valrörelse, en suverän slutspurt och trots det en valförlust. Jag tar in valaffischer under en vecka. Deppar. Drar till Mallorca: Skriver en valanalys om eländesvalet. Uppriktigt: inte mycket där pekar ut en enskild person som Sahlin som anvarig för valförlusten.
Idag tar det slut. Som jag känner Mona är det ett beslut inom henne, trots att engagemanget, känslan och, jag säger och, FÖRMÅGAN, finns där. Men det spelar ingen roll. Till skillnad från många andra känner Mona varendra vibration rätt i partiet. Ett problem är väl att en del rådgivare inte har i närheten av samma feelings för detta. Men de sitter säkert kvar. En valförlust kräver ett offer och det blir idag Sahlin. I maktcirklarna utanför springer en hop personer som var och en har misslyckats i sin förmedling av politiken under valrörelsen. Betydligt sämre än Sahlin! Några av dem har gapat väldigt högt efter valet även i frågor där de tyckte tvärt om före valet, sannolikt för att de inser sitt ansvar men vill hålla ansvarsutkrävandet borta. Långt borta. Men grabbar, ni klarar er inte från granskning!
Ni kanske drar en lättnadens suck idag. Men ansvarets spöke kommer alltid att hinna ikapp...
Men skitsamma. Idag hyllar jag oavsett andra, Mona, som har fått alltför kort tid i rollen som partiordförande. Sen kan ni säga vad ni vill.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Fler som bloggar.
Länkar snodda från Rebellabloggen-.
Röda berget, PeO Wågström , Peter Högberg , Lena Sommestad, Daniel Mathisen, Göran Johansson , Annarkia , Anna Vikström , S-studenter, HBT-sossen ,, Johan Westerholm , Martin Moberg
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin,