Det är ingen tvekan om att man kan känna viss oro inför vad eftermiddagen och kvällen har att bjuda på. Vad kommer att hända efter alla krismöten? Blir det en sedvanlig och lugn tillställning för att "planera kongressdagordning" och valberedningsarbete? Eller betydligt mer än så? Jag skrev i morse ett inlägg om krisläget och lite från medierna om detta.
Det här är också tider då det känns som ett mental förbud att säga positiva saker om socialdemokratin. Ibland har det också, efter det tonläge som en del har beväpnat sig med, känns som ett förbud att prata visioner och sakpolitik. Nu är (S) inne i ett läge när allt förefaller låst av personfrågor som måste "lösas ut" om framtidspolitiken ska kunna mejslas fram. Synd men ett trist faktum.
Hör en hastig intervju med Wanja Lundby-Wedin som talar om något som är viktigt för alla att tänka på. "Kris, ja". "10 procent sämre valresultat i Eländesvalet än målet". 22 procent av de som jobbar röstade på arbetarepartiet. Regionalt, som i Stockholmsregionen, är läget verkligen att beskrivas som krisartat. Men trots det: Resepekt i förnyelse och förändring för de som har röstat på (S).
Jag öppnar ytterligare en gång valmyndighetens hemsida för att påminnas om siffran. 1.827 497 väljare som i eländesvalet, trots allt valde (S). 30.66 procent. Fler röster än huvudmotståndaren. Det gäller ju att mixen av förändring och "rester" från det som nu skåpas ut, ibland så totalt, blir rätt. Att förnya och tappa förtroendet hos de 1,8 miljonerna är ingen lycka. Tvärtom!
Att det går illa för andra när socialdemokratin ger ingen tröst men trots det lite perspektiv. Dagens mätning visar att också kristdemokraterna borde ha samma krismöten. Knappt över spärren i SIFO och på katastrofala 2.8 i SKOP.
En del spår att valet nu handlar om "förnyelse eller ökenvandring" för socialdemokratin. Till delar är det helt riktigt men jag hoppas att den diskussionen utgår från det stöd som partiet faktiskt och otvetydigt har hos svenska folket. Ny vägar fram. Nya illustrationer och konkreta förslag. Men samtidigt genom att våra de värderingar och den samhällskritik som socialdemokratin bär på att har fått stöd för. Att, om du så vill, "tänka nytt på det gamla sättet". Det är som Peter Högberg betonar i sitt inlägg; man kan aldrig leva på gamla meriter. Men det gäller också att inte skrapa bort eller till och med amputera så pass vitala delar på den socialdemokratiska kroppen att hela skapelsen faller ihop. Nytt blod, ja. Men att tömma ut allt av det som transporterar syre väcker inte liv. Det släcker. Förnyelse, ja! Men låt det var friska och näringsrika flöden som porlar i de socialdemokratiska blodådrorna, så syrerikt att det ökar konditionen och kraften. Inte tvärtom.
Mer att läsa:
DN, Expressen - Sakine Madon.
Bloggar:
- HBT-sossen med liknande tankar...
- Olas tankar om en annan kris.
- Martin Moberg om ett särskilt KD-problem.
- Alliansfritt med KD-klädkoder.
- Tomas Gustavson om laget större än jaget.
- Annika Högberg med råd till VU...
- Åter en länk till Johan Westerholms jämförelse mellan kris och sjukvård.
- Peter Karlberg med sju budord.
- Erik Laakso om att känna sina väljare...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, eftervalsdebatt,
