Samtidigt som de politiska utmaningarna är stora har eftervalshanteringen med senkommen krishantering, jättekommissioner som ska forska och avgångsbesked från Sahlin satt fokus på person mer än den viktiga politiska dagordningen. Förvisso är det som beskrivs som "maktkamp" minst lika mycket en sak som Johanne Hildebrandts journalistkollegor ägnar sig åt, som verkliga sossar i toppen. PJ Anders Linder, Svd:s ledare, skriver idag om ett tema värt ett eget blogginlägg, avsaknaden av borgerlig dagordning. Men i samma text beskrivs S:
Socialdemokraterna har fullt upp med att manövrera inför extrakongressen och lägger mycket mer krut på att förhindra att fel SSU-falang tar kommandot än på att syna regeringen och föreslå alternativ politikDet är inget snack om att partiers framtoning påverkas av ledarskapet och av företrädarna. Där har SSU och andra en poäng i de krav som finns på förändringar. Men trots det blir förnyelsegodset ganska platt och tunnt om inte diskussionerna ger bidrag till vad den förnyelsen ska handla om. Exempelvis: vad ska socialdemokratin konkret göra och tycka utifrån det faktum att partiet är nära nog befriat från arbetande väljare i huvudstadsregionen? Fokusera gärna på maktspel och personfrågor. Men väljer man bort att dra slutsatser av valanalyser som redan finns (!) riskerar man ett totalt godnatt för socialdemokratin. Så får det inte bli.
Så sent som i årets val hade Socialdemokraterna ett mål: vi skulle enligt valstrategin nå 40 procents väljarstöd. Resultatet blev som bekant 10 procentenheter sämre än målet. De slutsatser man kan dra av valresultatet, Eländesvalet upprepade jag ett par punkter i ett inlägg i går.
En socialdemokrati som fick uselt stöd av dem som jobbar. Ett parti som fått stryk i förtroende när det gäller avgörande frågor som ekonomi, skola, jobb och till och med, trots de höjda skatterna, i en del välfärdsfrågor. Gruppdiskussionerna visade ett parti som idag ser problemen med höjda skatter, fastighetsskatt och med att ens närma sig "återställare" på inkomstskatter. Den kanske viktigaste lärdomen handlade om brist på en sammanhängande berättelse om Sverige. Partiet hade ett valmanifest som i väljarnas ögon inte fanns.Ett ofrånkomligt perspektiv som borde finnas i debattens början för den som vill hitta lösningar är en gammal klassisk arbetarrörelsefråga: Vill vi vara ett massparti - folkrörelseparti? Eller är det idéerna som ska vägleda till 100 procent, oavsett andelen väljare som gillar politiken? Väljer vi den senare vägen är utmaningarna förmodligen mindre. Vi kan välja de skatteförslag vi vill utan tanke på hur folk reagerar. Men om vi behåller målet att vara ett starkt, statsbärande och samhällsförändrande parti? En rörelse? Vad krävs då?
När Reinfeldt förändrade moderaterna lämnades i retoriken en politik som väljarna hade förkastat. Utgångspunkten var att budskap måste vara mer "sossiga" för att gå hem hos väljarna. Möjligen vore det naturligt att orginalpartiet självt hade det som utgångspunkt med en viktig betoning: Vi kan inte bara skriva fina texter och fatta kloka beslut om sakfrågor och värderingar. Ska vi vara ett stort parti framöver måste väljarnas bild av oss förändras. Annars blir det riktigt besvärligt.
Mer läsvärt:
- Lena Sommestad om ekonomisk politik.
- Sanna Rayman som vanligt klok. Typ "säger man nej, så ta det som ett nej."
- Anna Johansson i Ab, om S väg framåt.
Bloggar:
- Anna Vikström om lördagens möte med partidistriktet.
- Bloggen "lite allt möjligt" om samma möte
- Thomas Böhlmark som inte förvånas över S-kvinnors krav på feminist som ordförande (!)
- Sandro Wennberg som väljer att kandidera.
- Johan Westerholm om Sällskapsresan
- Roger Jönsson om att sluta käbbla..
- Johan Westerholm om frimurare.
- Peter Karlberg om medel som mål.
- Aurora Gullberg om S-berättelse
- Kajsa Borgnäs med efterlysning av fler S-debattörer..
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin
