En förklaring ligger i de båda hjärnhalvornas sätt att fungera tillsammans. "Logikcentrum orkar nästan ingenting om känslocentrum är inaktiverat". Sen följer en rad berättelser från arbetsplatsernas Sverige och om mänskliga reaktioner på händelser och företeelser i vårt avlånga land. Inte bara textrader utan en hel kultur inrymd i berättelserna. Matts fogar ihop dessa till en egen "Heijbelmodell" för storytelling med utgångspunkt i de tre självklara frågorna för en strategi: "Varför gör vi detta? Vad är vi ute efter? Vilket eller vilka problem vill vi lösa".
Det där ger mig som sagt tankar denna socialemokratiska ökendag.
Det började i natt och jag skrev då om Aftonbladets ledarsida som kommenterade turer kring avgångar och avgångskrav. Det blev morgonsoffor, expertkommentarer, journalistkommentarer, avslöjanden om "mannen bakom", ännu fler journalistkommentarer, åtskilliga textspalter och säkert många blogginlägg. I kvällstidningar dyker den ena efter den andra "utmanaren" upp med stora ambitioner att "nå toppen", sägs det. Lägst når väl Aftonbladet med en kommentar på temat Ilija Batljan som förvisso utsetts som "sexigaste politikern" men som enligt tidningens Lena Mellin har emot sig "en brytning som gör att han kan vara svår att förstå". Bottennappet med stort B. Och en del spår att valet 2014 redan är förlorat och Lotta Gröning spår att partiet går under.
Så har det fortsatt. Morgonen med DN-artikeln där man redan i rubriken får veta att det rasar kritik från partisekreterare mot Sahlin, (och LO-ordförande) Enbart detta är uppseendeväckande. Så rullar dagen på och efter till kvällens avgångskrav mot Sahlin från en riksdagsman. Och begreppet "kris" som till och med det har debatterats när några har försökt vända motgång till lite djävlar annama och framtid, ja, det kräver krismöten.
Det här borde rimligen vara något som dyker upp därför att det finns en tydlig bild av varför valet förlorades. En del vill sitta länge och leta förklaringar, till och med i "långsiktiga förändringar av det gamla industrisamhället till tjänstesamhället". Det må vara oerhört viktigt i en omvärldsbevakning och för att få ett underlag att se framåt. Och visst: min egen "eländesanalys" av valresultatet har inte värst mycket forskning i sig men ändå några punkter som jag tror kommer upp i mer genomarbetade analyser.
"Vi förlorade valet, Väljarna dömde ut oss. Därför ska vi förändras". Ett budskap som fler företrädare har återgett under dagen och säkert riktigt. Just den delen kan vi säkert enas om. Det är i nästa steg som knepigheterna kommer. I vilken riktning ska den där förnyelsen gå? Enligt det klassiska politiska höger-vänster-perspektivet? En ny eller nygammal skala med hållbarhetsfrågor, ungefär som det "gröna folkhemmet"? Eller en verklig betoning på tillväxt, regelförenklingar, satsning på nyföretagande, sänkta skatter och kanske till och med stimulans till välfärdsföretagande finansierade med skatter? Eller ligger partiets räddning och profil i att bli mycket tydligare i kampen mot ökade klyftor. Detta och annat gav kriskommissionen väldigt viktiga frågor om.
Jag är helt övertygad om att en avgörande förklaring handlar om brist på berättelse. Men till skillnad från förr kunde människor i sin vardag relatera till socialdemokratisk samhällskritik och visioner om ett rättvisare Sverige. Men val är också val mellan alternativ. I det ljuset måste partiets egen kris, brist på förmåga att berätta om ett annat Sverige, också jämföras med den som är motståndare. Förvisso en högerregering men ett moderat parti i ledningen som talar om utanförskapet, förändra socialdemokratiska förtidspensioneringar, som sägs stimulera företagande och satsa på kunskaper. Det är den politiska retoriken samtidigt som de s.k "breda grupperna" får mer pengar varje månad i plånboken. Inte alla. Men tillräckligt många för att påverka utfallet på valdagen.
En del debattinlägg ser mer på partiets organisation och kanske på politiker som sådana i sina försök att beskriva förlusten. Där finns det en rad kloka synpunkter som måste lyssnas till och inte minst göras verkstad utifrån. Fler unga. Nomineringsrutiner som öppnar upp. Fler nya medlemmar med andra perspektiv och erfarenheter än många av oss som redan finns inne i partiet. Listan kan göras lång. Jag hoppas ändå att vi får en fortsatt diskussion som utgår från helheten, de många perspektiven. Jag hoppas att vi mejslar fram en starkare berättelse om Sverige och om framtiden och dessutom gör den konkret och lockande för väljarna. Sen är det klart: en berättelse som inte berättas bekripligt för folk kommer inte att nå deras öron. Det ställer också krav på företrädare och ledande personer. Och jag slutar skriva här till ljudet från TV:s och Rapport med krav från två partidistrikt med fler avgångskrav. Det vore skönare att höra förslag till den socialdemokratiska berättelsen, vår egen story.
Mer: DN1, Exp om kris,
Fler bloggar och snor några länkar från Martin Moberg:
HBT-sossen om en sluten och mossig organisation på många sätt, Krassman om en analys som bara DN kan göra, Peter Högberg om vad som är viktigt, Mats Engström om en tveksam analys av Mona Sahlin, Annarkia om att nu vässas pennorna och slipas knivar, Jinge om socialdemokratins lösning, Torsås socialdemokratiska blogg om politiskt vakuum eller ansvarstagande, Peter Johansson om att vi ska tacka alliansen för allt de gjort oss,
Fler: Anna-Stina Nordmark Nilsson om nytänkande, HBT-sossen om dammluckor, Thomas Böhlmark om roskrig, Kent Persson om felsteg, Robert Noord om politik, Claes Krantz om mätningar,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern , Krassman med analys, Emil Högberg med kommentar till Morgan Johansson, Annika Högberg om troll,. Rebellabloggen med tips till valberedningen,. Erik Laakso om osund partikultur, Anders Nilsson tangerar detta också. Lena Sommestad om att börja med politiken.
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin, val 2010
