Efter visst slummer, efter inlåsningar i nomineringsarbete, efter den öppna kriskommissionens rop på dialog och efter en rad viktiga eftervalsinlägg, börjar debattens tonläge nå personfrågor och ledarskap. Men inte bara det: det finns minst lika tydliga debattvågor som sveper över höger och vänster, om privat och inte privat och om långsamt respektive snabbt i förnyelsearbetet. OM det nu alls ska vara någon förnyelse av den politik som väljarna inte i tillräckliga "massor" har slutit upp bakom.
I senaste numret av Aktuellt i Politiken skriver Anne-Marie Lindgren om det där med förnyelse. Hon ser de två motpolerna om de eftertänksamma som vill analysera och de andra som vill till politikens verkstad. Själv är jag tveksam till motsättningen och direkt avvisande till en instängning i tankeskrubben i tre år för att sedan dyka upp nyduschad och tro att bilden har ändrats och man kan övertyga väljare. Jag tror att förändringarna är så djupa att det tar tid att bygga upp, renovera, vad du vill. Just därför måste det börja nu i dialog med människor.
Det utesluter inte att AML som ofta har rätt. Hon skriver bl.a.
Socialdemokratins problem handlar inte om några felaktiga ståndpunkter i enskilda sakfrågor. Det handlar om otydligheter och brist på sammanhang i politiken, som hänger ihop med att vi inte längre har en ordentlig samhällsanalys att bygga de enskilda ståndpunkterna på, och hålla ihop dem med.AML avslutar med två frågeställningar:
1/ Hur får vi den fulla sysselsättning alla säger sig sträva efter när vi har ett inflationsmål som förutsätter åtminstone 4 procents arbetslöshet?Om det sistnämnda som jag tolkar som en viss tro på att skattehöjningar till Fb (före Borg) är oundvikliga bör man möjligen koppla ett tidigare inlägg av AML med rubriken "Börja inte med skattenivån": Vare sig om det gäller uppåt eller nedåt, skulle jag lägga till. Det är behoven som avgör skatter. Men skattefinansieringen förutsätter också att människor ställer upp. Det har man gjort och det gör man så länge det finns värderingar om jämlikhet och solidaritet levande. Det gör man om man känner att man i stort får del av välfärden.
2/ Hur klarar vi finansieringen av framtidens välfärd, om vi inte ens kan återföra skatterna upp till nivån f.B (=före Borg), och som redan den ansågs något för låg?
Dagens feta rubriker om avgångskrav kommer att rulla vidare. Det är helt naturligt efter ett katastrofval att ledarskapet ifrågasätts. Allt annat vore fel och tecken på något osunt. Men tänk den helt hypotetiska tanken att det personliga har låg grad av förklaring till ett valresultat, att det sätt som (S) eget budskap inte gick fram eller kanske till och med inte fanns i väljarnas ögon är sådant som förklarar mer och att den absoluta beståndsdelen i förlusen handlade om politiken i sig och hur den framfördes - eller inte framfördes- i valrörelsen. Att förändra persongalleriet gör säkert en eller annan som gärna vill finnas med på de bilderna glad. Frågan är om partiet kommer att jubla.
I det läget skriver kriskommissionen, Anna Johansson och Ardalan Shekarabi, på DN debatt om framtidens utmaningar. Något av budskapet:
Vi måste göra en gedigen omprövning av vår politik, liksom av våra egna strategiska val och hur våra politiska motståndare utvecklats. Framförallt måste vi ha ett långsiktigt perspektiv på det politiska och organisatoriska förändringsarbetet för att kunna vinna valen 2014 och 2018.Som vägledning ställs ett antal frågor om värderingar, mål, skatter, jobben, integrationen och om de växande klyftorna. Ett konstruktivt framtidsperspektiv för att vidga diskussionerna till det som betyder något för människor. Hur samhället, vardagen och framtiden ser ut. Kanske är det till och med viktigare är personsammansättningen av den socialdemokratiska partistyrelsen, hur viktig den än må vara. Vem vet: Kanske eläändesvalet ändå bär fröet till något positivt inom sig.
Medier: Aftonbladet, Expressen,
Bloggar: Peter Högberg, Johan Westerholm
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt
