Även om det är ett intern-PM så har det fler funktioner också i en valrörelse. Den som till äventyrs uppskattar detta "allmänintresse" och får en positiv bild, är möjligen mer benägen att lyssna när partiet återkommer med, låt oss säga svar på frågan: "Det här vill vi göra åt arbetslösheten". Om sådana svar nu kommer. Moderaterna behöver också förändra bilden på en del områden: Många väljare menar att man står på de välbeställdas sida, exempelvis.
Ändå är artikeln bara en fortsättning på den retoriska förändring som Reinfeldt har lett sitt parti i, samtidigt som politikens praktik i stort sett ligger kvar på historisk kurs. Här finns en uppriktig fräckhet som jag på något sätt imponeras av: Schlingmann skriver.
Moderaterna har redan visat att vi klarat av att ompröva gamla sanningar. Vi har haft såväl vilja som verklig kraft att förflytta oss när det har varit nödvändigt. Det har kanske tydligast synts i vår skattepolitik och i vårt förhållningssätt till välfärdens verksamheter.Praktiken har varit en fortsättning på den skattepolitik som Reinfeldt själv sade sig slänga ut. Han stängde retoriskt Bo Lundgrens skattesänkarbod, pratade om skattemyntets baksida som helt riktigt påstods bestå av "en krona till välfärden". Praktiken under åren 2006 till idag blev det motsatta, det gamla och för de gamla intressena.
På välfärdsområdet har inte "beställningen" nu varit att främst minska en "offantlig koloss" som de borgerliga ofta talade om tidigare. Främsta uppdraget från de särintressen som understödjer partiet har varit att på allvar öppna upp nya marknader inom skattefinansierad verksamhet, utan hänsyn till de specifika krav på behovshänsyn och politiska prioriteringar som måste finnas om alla ska få del av välfärden. Nu gäller helt andra utgångspunkter och det är säkert många företagsledningar som har anledning att tacka Reinfeldt. Allmänintresse? Kan väl diskuteras...
Hade moderaterna varit det ledande parti man drömmer om så hade man vågat tala till de egna i Danderyd, Vellinge, Vaxholm och Täby. "Ni får vänta med fortsatta sänkta skatter för vi måste nu öka tryggheten för den som är sjuk eller bli arbetslös. Sorry". Det vare sig modet eller villjan har inte partiet haft. Och där ligger också en av de punkter som gör mig mest arg: i skattesänkningarnas spår jobbar man enligt den gamla "hästskitsteoremet", att en del sipprar ner till den behövande medelklassen och göra den gruppen glad. De värsta är att de som står längst bort inte får del av nedsippringen och att de aldrig själva kommer att kunna rösta fram en ny politik utan är beroende av praktisk solidaritet. Där har Reinfeldt förändrat Sverige betydligt och det gör mig sorgsen.
Väljarna har tidigare avfärdat en omställning av Sverige i den riktning vi nu ser. Man har ganska bastant slutit upp bakom principer som jämlikhet och solidarisk finansiering av välfärden. Därför har också moderaterna genom åren haft svårt att nå den politiska makten. Om väljarna trots den bild vi får av opinionen idag står kvar vid det positiva stödet för viktiga värden i Sverige riskerar moderaterna ett efterföljande fall som en följd av en alltför stark tro på sig själva och en missbedömning att bilder inte går att genomskåda.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, per schlingmann
