För cirka tio år sedan lärde jag mig ganska konkret, handfast och skrämmande vad läkemedelsbiverkningar är. En anhörig drabbades av konflikten mellan två "piller" och fick föras till Huddigne sjukhus. Det blev några dagars sjukhusvistelse. Oro och ängslan i första skedet som sen, när de akuta farorna visade sig vara över, en vrede över att något liknande kan få hända i ett samhälle som skryter med sån hö teknologisk kompetens. I det här fallet fanns konflikten mellan de båda "pillren" i FASS. Det borde inte kunna hända men det hände.
Liknande fall gör att läkemedelsbiverkningar, inte minst hos äldre, är ett av vårdens stora och galnaste problem. Det kostar i mänskligt lidande. Det kostar pengar för vården och vårdplatser skulle kunna användas för mer (om uttrycket tillåts här) angenämare åkommor.
Att socialminister Hägglund nu gör saken till valfråga imponerar däremot inte ett dugg. Jag har en rasande stark skepsis till politiska företrädare som gör som Hägglund: tar en politisk fråga som man har misslyckat med att hantera och "lovar folket" om detta ett par veckor före valet. Hägglund är den högst ansvariga politikern för att inte mer har gjorts under fyra år.
Det första steget, att ha förskrivarstöd som har en röd lampa som blinkar vid felaktiga kombinationer borde inte vara något som helst problem att ordna. Jag har dessutom fått svar på upprepade frågor om att denna "röda lampa" redan finns. Problemet ska vara i nästa steg och som mycket berör äldres läkemedel. Hur ska vården känna till hela sjukdomsbilden i den enskildes fall för att kunna göra rätt och undvika fel? Ska biverkningseländet kunna undvikas och om andra av vårdens galenskaper ska tas bort så krävs ordning i den frågan. Det behövs ett socialdepartement som tar politiskt ansvar och i förekommande fall "pekar med hela handen". Pillerdöden kan inte få fortsätta.
SvD berättar att depatermentet nu har fått bråttom att visa handlingskraft. Men här verkar "hela handen-pekandet" ske utan att man har riktigt klart för sig vad det är för system man sjösätter och utan att anpassa det till vården. Att det sen är det statliga Apotekets utvecklade lösningar som man ser lämpliga inrymmer dessa privatiseringsdagar en särskild symbolik.
Fler som bloggar.
- Greger Tidlund om att ta ut medcicin i privatapotekens Sverige.
- Annika Högberg om privatapotekens effekter..
- Ylva Johansson med kortreferat av en bi-effekt av det privata....
- Johan Hedin med en minst sagt mer positiv inställning till skyltbyten på Apotek....
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, val 2010, valet 2010, göran hägglund,
