Per Gudmundson själv lyckas förvisso med en mega-diplomatisk formulering linda in analysen i något mjukt. Men bilden klarnar om varför alliansen är försenad med sin gemensamma politik. PG bekskriver splittringen med att partierna har "något skilda ingångsvärden i förhandlingarna". Reformer hit och sänkta skatter dit. Ett ekonomiskt moras som kan skönjas vid horisonten, möjligen, när var och en av de fyra ska ha sitt.
Mona Sahlin pekar på det som är valets huvudfråga. Ska den där skatteboden som Reinfeldt en gång stängde för att locka väljare vara öppen? Eller ska de resurser som vi gemensamt har i kassan användas till viktiga välfärdsreformer? Jag anar att en eller annan borgerlig bloggare idag kommer att vräka sig över Sahlin med ord som "skrämsel". Men är det inte egentligen en plikt för alla debattörer i en valrörelse att berätta hur man ser på den "andra sidan". Nej, inte merparten av tiden, men som ett sätt att göra skillnader tydliga för väljarna. Att tala om hur individer påverkas av politiska beslut kan sannerligen inte beskrivas som "skrämsel". Det måste vara en del av politiken att inte bara prata om förslag utan också att se hur människors vardag och livsvillkor påverkas av politiken. Annars blir det oerhört farligt för demokratin.
Sahlin illustrerar vad de borgerliga sänkta skatterna innebär, något de själva aldrig skulle göra.
För att spara 100 miljarder kronor krävs att nära var tionde anställd i alla skattefinansierade verksamheter sägs upp. I den offentliga sektorn motsvarar det ungefär 12000 lärare och 14000 undersköterskor och 1500 poliser och så vidare. Sammanlagt handlar det om omkring 100000 anställdaDär ligger nog valdagens "kärna" för väljarna att ta ställning till. Höj kvaliteten i välfärden. Eller fortsätt med de borgerligas sänkta skatter. Lars Sjöblom, moderat i Norrtälje lämnar moderaterna och går över till (S). Han kan inte längre som ryggmärgsskadad se väljarna i ögonen efter alliansens slag mot de sjuka: Som Aftonbladet beskriver det: "Han anser att Moderaterna inte har någon "social kompetens":– Företagskänslan är bra, men inte individkänslan, säger Sjöblom.
Talet om att välja mellan välfärd och fortsatta sänkta skatter är ingen tom teori. Det är skarp verklighet och i Lars Sjöbloms fall på ett område där finansieringen av skattesänkningarna genom sämre ersättningar och villkor för sjuka blir oerhört konkret. Inga tomma teorier om "dynamiska effekter" och annat. Ibland sägs att partierna är så lika. Fel.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, opinionen, socialdemokraterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, sjukförsäkring, moderaterna, alliansen
