Möjligen förenas moderater och socialdemokrater i alla fall i en fråga. Till och med i valrörelsens hetaste skede: När Sveriges Televisions nyhetsprogram med analytiker som Margit Silberstein påstår att det saknas skillnader mellan partierna, ja då reagerar vi som debatterar just skillnader i synsätt dygnets alla timmar. Dessa likheter bekräftades i inslaget i Aktuellt av personer som bildmässigt alltid har plockats fram när socialdemokrater ska avbildas på arbetsplatser: Män med hjälm. Förvisso gjordes reservationen om "ideologi" som särskiljande punkt. Men, som det framställdes, i övrigt lika som bär. Så är icke fallet.
Till detta, som utan tvekan platsar på min favoritsite Second Opinion som artikel, kommer också min kritik mot mediernas totalt okritiska sätt att använda retorik som kastas ut av främst borgerliga partier. I kvällens inslag blev moderaterna det "enda arbetarepartiet" i Aktuellts inslag, ett utryck som användes som vilken självklarhet som helst. Så är inte fallet.
Det ÄR stora skillnader mellan socialdemokrater och moderater. Jag, som i själ och hjärtat är övertygad sosse, vill ha ett samhälle med små skillnader i livsförutsättningar mellan människor. Där den egna kraften, entusiasmen, kreativiteten och ansträngningen ger de där eftersträvansvärda guldkanterna på livet. Något som förutsätter att min grund för livet är tillräckligt fast och välmurad för att bära ansträngningarna. Inte därför att jag har fötts på "rätt ställe" eller kan bygga framtiden på att ha fötts av välbärgade föräldrar. Jag vill se ett Sverige som på en punkt vänder tillbaks: Uppslutningen kring att ta gemensamma ansvar för varandra som jag upplevde var starkare för några år sedan. Delvis handlar det om skatter efter bärkraft. Men också att jag lever i ett Sverige som inte, som aldrig, dömer ut sjuka eller arbetslösa som "misslyckade" och straffar med sämre livsförutsättningar. Ibland ganska svåra sådana.
Retoriskt har skillnaderna tonats ner av de så kallat nya moderaterna. Den "förnyelse" som sades innebära stängd "skattesänkarbod", koll på att sänkta skatter har ett "myntets baksida" i form av välfärd, en positiv hållning till LO (!), och "satsningar på välfärden". Verkligheten blev nästan motsatsen. Reinfeldt genomförde de "gamla moderaternas" förslag bättre än de själva. Där har Sverige bytt spår och färdas i en helt annan riktning i dag. Ökade klyftor, sämre för den som är sjuk eller arbetslös, elitskolesatsningar i stället för på barn med särskilda behov, stängda dörrar för den som vill gå vidare i karriären genom att läsa upp betyg, vårdutbyggnad i friska stadsdelar och försämringar i stadsdelar med sjukare invånare och så vidare. Till detta kan listan på skillnader staplas ytterligare. Det är, Margit Silberstein, stora skillnader mellan partierna.
På en punkt kommer en senkommen omvändning, om än säkert tillfällig: I jobbfrågan har Reinfedlt varit övertygad om de sänkta skatterna som jobbframbringande. Uppenbarligen inser han nu att valdagen närmar sig, att jobben måste pratas men att hans resultat är uselt. Då gör han det som hans parti så föraktfullt har dömt ut tidigare: tillgriper "AMS-trams". Ibland övergår valretorik till praktisk handling enbart av skälet att säkra valvinst. Inte på en övertygelse om att det samhälle man motarbetat så länge faktiskt var en klok tanke. Visst är det stora skillnader i politiken.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, moderaterna, socialdemokraterna,
