Torftig och på förhand given kritik mot Sahlins tal

Åkte förstås igår från Tanto med en rejäl dos av energi inför valrörelsen. Tre bra företrädare som gjorde ett kanonjobb. Tydliga visioner för både länet, Stockholm och Sverige. Allt utifrån en ideologisk och kritisk analys av vad som är brister i samhället. Konkreta sakförslag. Ändå är det som om borgerliga "tyckare" och skribenter, som i dagens SvD, skrev sina "analyser" i fredags eftermiddag och möjligen gjorde någon liten justering innan tryck eller bloggpublicering. Så var sa Sahlin egentligen?

Jag blev frestad av alla "analytiker" att bryta sönder talet något. Det är en helt amatörmässig och hastig sortering, allt för att på något sätt se om kritikerna har något så när rätt. Egentligen "skriker det i mig" att göra så här eftersom tal är en helhet, det är känsla och det ska sättas in i sammanhang snarare än dissekeras. Men okey. Först gjorde jag en enkel ordräkning. Sahlins tal omfattar 2.919 ord. Hon nämnde Reinfeldt tre gånger, "statsministern fyra gånger, moderaterna tre gånger och alliansen en gång. Att påstå att Reinfeldt var i fokus är knappast byggt på en analys av det som faktiskt sades.

Om man ser till innehållet ägnades 1.176 ord till det jag kallat "egna förslag och drömmar". Den ganska tunga delen av talet borde inte gå att ifrågasätta. Det är på den andra som tolkningen kan variera allt efter sympatier och uppfattning. Jag menar att de delar av talet som kan få rubriken "attack" måste delas upp i två delar.

Ett parti som inte i formuleringen av sin politik och sina förslag utgår från samhällsbrister kan lika gärna lägga ner. Fakta ÄR att mycket i den tunga samhällskritik som socialdemokratin har på utvecklingen i dagens Sverige beror på politiska beslut fattade av regeringen Reinfeldt. Att Sahlin i sitt tal tar utgångspunkt i hur sjukförsäkringen har slagit snett är verkligen inget fel. Att hon redovisar vad en höftledsoperation kostar för att sätta in skatter i en vidare perspektiv än bara sänkningar är också helt naturligt. Min uppdelning blir utifrån den utgångspunkten ett avsnitt med "Attack" och en annan med "samhällsanalys".  I min sortering blir "samhällsanalys" 896 ord och "angrepp 813 ord. (dok här)

Att påstå är mer parten av talet ägnades till att tala om Reinfeldt är med den analysen som grund helt enkelt "bullshit". Det är förklarligt om den som idag sliter för en alliansseger tycker att beskrivningar av hur den förda politiken slår mot olika grupper i vårt land borde tystna. Om det "goda" snarare än det "onda" med Reinfeldts politik ska berättas för väljarna. Så kommer det förstås inte att bli med en aktiv opposition som granskar politikens effekter.

I Svenska Dagbladet, som åter presterar ett borgerligt flygblad på ledarsidan, skriver Johan Folin efter en retorisk fråga om inspirationgraden i Sahlins tal sin slutsats: "Nej". Det blev ingen inspiration för valarbetarna, menar Folin. Jag tror att de reaktioner jag hörde på plats att Folin och Svenska dagbladet har gruvligt fel. Undrar om någon har granskat Reinfeldts tal i lördags.....

Mer att läsa:
- Carin Jämtin om valupptakten.
- Kent Persson om talet, precis som Thomas Böhlmark, Tokmoderaten, Centerns Mikael Andersson som talar om "lögner", Moderaten (förtroendevald dito) Nils Matsson talar faktiskt om att Sahlin önskar ett Stalin-land. Intressant att se hur bloggare som Kent Persson, som säger sig önska en ren valrörelse, tycker om det. Maria Abrahamsson, Fia Arkelsten, Fredric Kjellberg, Mary Jensen,

- Martin Moberg om talet i mer positiv anda, liksom Johan Westerholm, Peter Högberg, Mats Engström, Krassman,

- Ekonomisten kommenterar också kritisk och har säkert kommentar till den SCB-statistik av försvunna välfärdsjobb som riksdagens utredningstjänst har tagit fram..

- Storstad reder ut de borgerligas "dynamiska effekter". Läsvärt!

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, val 2010, valet 2010