"Makt" har en ren och ganska vacker form. Den som bygger på att man har fått stöd för sina idéer och förslag. Den som ger möjlighet att förändra och förhoppningsvis förbättra. Valdagen handlar om den politiska makten men möjligen bör man vara noga med att det är verktyget och inte målet i sig. Även om den reservationsskrivande förtroendevalde för oppositionen i sitt dagliga tröskande och ständiga "nej" gärna lockas att se valsegern i sig som mål. Det Sverige vi ser idag har är ännu ganska socialdemokratiskt präglat, trots Reinfeldt. Ibland förringar faktiskt våra motståndare att det är enskilda väljare som, när de fick rösträtt, gav socialdemokratin ett bastant stöd i val efter val.
En viktig del för förändringen har varit och är den facklig-politiska samverkan. Där har borgarna, "alliansen", i alla tider vetat att en kil in, en splittring av de två grenarna, kommer att förskjuta makt i samhället till de intressen som har stått bakom bildandet av de borgerliga partierna. Kopplingen mellan "parti och näringsliv" har varit och är minst lika tydlig på den borgerliga sidan. Och på samma sätt som arbetarrörelsen utgick från att det som inte kunde reformeras genom avtal mellan arbetsgivare och löntagare kunde förändras politiskt så har näringsliv och borgerlighet agerat på samma sätt. Möjligtvis utan att någonsin vara tydliga med kopplingen och att man representerar ett "särintresse".
Ser man en del av veckans debatt om fackets makt är de perspektiven viktiga. Centerns Helen Törnqvist skrev om det i SvD. Och fick helt i sin ordning mothugg. Eftersläntrare hakar på och Magnus Persson sätter rubriken "Fuck Facket" och gissar att reaktioner kommer. Så rätt. Det finns stor anledning att just reagera.
Frågan handlar inte om LAS i sig. Det handlar inte om en salladsbar eller om Sverige har varit eller fortfarande har inslag av det som centerns jordbruksmininster så tragiskt beskriver som "stalinism" eller om att Maud Olofsson gärna kopplar in Nordkorea och Kuba i svensk valdebatt. Det är ganska tydligt att två intressen står mot varandra, samma intressekonflikt som alltid, den mellan arbetsgivare och löntagare eller om du så vill: mellan arbete och kapital.
Det är en maktförskjutning som nu pågår i Sverige. Kombinationen mellan den politiska makten hos borgerligheten och den starka kraft som har ekonomiskt och medialt överlägsen position på ena sida och löntagarna på den andra. I arbetslöshetens spår förskjuts maktpositioner ännu mer. Lönesänkningar kan pressas fram. Vi får en låglönemarknad samtidigt som den som ska företräda löntagarintresset ses som något att "Fucka". Kraven på förändringar strömmar från "särintresset" upp i de borgerliga partierna och med Reinfeldt vid makten blir det också skarpa förändringar. Inte bara i makt utan också som överföring av gemensamma resurser till det privata.
Om det här handlar valdagen. Om "möjligheternas Sverige" ska handlar om alla. Eller om politiken även de kommande åren kommer att kontrolleras av de som har sin utgångspunkt i det starka särintresset som har pengarna, medierna och nu också politiken. Ett viktigt val.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, facket,
