Nyfiken på bloggtankar om Borgs höjda skatter

Efter att i går har skrivit ett inlägg om Anders Borgs planer på höjda skatter och lätt avvisande ton till sänkta har nyfikenheten slagit till i mig. Skatterna har varit mycket flitigt debatterade, inte minst när det gäller jobbskatteavdraget. Skattesänkningar som lösning för fler jobb och kanske för "färre i utanförskap". Eller som jag själv alltid brukar lyfta fram: Skatter i förhållande till den välfärd vi vill finansiera gemensamt. Claes Krantz skrev om detta nu på morgonen och Roger Jönsson och Peter Johansson har gjort detsamma. I samband med det kan man väldigt gärna läsa Marikas inlägg om hur utvecklingen av den disponibla inkomsten hos den nedersta decilen har varit de senaste åren.

Nyheten kan väl fortfarande vara ganska ouppmärksammad. Men den politiskt intresserade inser nog att utspelet i går är ganska tungt. Inte bara i sak, inte bara därför att det bryter mot den tidigare inriktningen av "jobbpolitiken" utan också därför att utspelet inte riktigt stämmer med andra utspel, exempelvis från moderatledaren. Ska läsa inlägg om detta mycket flitigt de kommande dagarna... 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, skatter, välfärd, fredrik reinfeldt, val 2010, valet 2010

Den ideella sektorn alltför viktig för att tappas bort i het vinstdebatt

Den senaste tidens intensiva debatt om vinster i välfärden eller inte har varit het. Förhoppningsvis tappas inte de mer konstruktiva förslagen bort i "hettan". Robert Noord m.fl. som hade idéer om att se till kvalitet lika mycket som på formella frågor när en privat utförare engageras. Daniel Mathisen som lyfte fram att innehållet, inte driftsformen som är viktig. Lasse Stjernkvist som betonade det långsiktiga investeringarna, också i välfärden. Magnus Ljungkvist som lyfte fram viktiga perspektiv i stället för vinstdebatten. Kjell-Olof Feldt som önskade mer av fakta till debatten.

Och, i alla fall delvis på andra sidan, många S-info-bloggare som Roger Jönsson, som känt tveksamhet och kanske motstånd mot utvecklingen, inte sällan med starka ideologiska utgångspunkter. Allt efter en DN-artikel av Carin Jämtin som tog upp debatten om vinster i välfärden.

Den undersökning som föreningen Famna i dag berättar om i DN tillför ett nytt perspektiv. Huvudbudskapet är att svenska folket är negativa till vinster i välfärden. Två röster kommer till tals i DN-artikeln:

Therese Schylander, 28, resesäljare: "Om det kostar lika mycket och vården är bättre, är det okej, men inte om man bara är ute efter att tjäna pengar."

Lotta Agerfjord, 37, reseagent: "Om man kan erbjuda bättre vård och samtidigt tjäna pengar på det är det helt okej. Jag tycker att privat vård är bättre."

Enligt undersökningen vill 71 procent att vinster i stället ska återinvesteras i verksamheten. Det har säkert nämnts men tyngdpunkten har varit konflikten "kommunalt" - "privat". Det är kanske naturligt. Men jag saknar en viktig diskussion om den ideella, icke vinstdrivande sektorns roll. Det finns faktiskt en hel "rörelse" som jobbar med välfärden utan styrande vinstintresse, så att som Hans Bergström hävda att det inte går är mindre vetande.

Ganska ofta diskuteras förslag till alternativ i välfärden precis utifrån de värderingar som den ideella sektorn har. Retoriken till försvar för de mer kommersiella intressen som önskar driva välfärdsverksamhet är ofta en retorik för det som kan kallas "social ekonomi". Men alldeles för få kommuner och andra har medvetna strategier för hur vi mer aktivt ska stärka Non-profit som "affärsidé" i välfärden.

Må debatten fortsätta och gärna med de perspektiv jag själv har försökt formulera. Vad vill vi? Hur är läget idag? Hur når vi mot målen? Och sen "verktygen". Jag tror att de som idag ser att privata alternativ är en viktig del av skola och vård idag, inte minst i storstäderna har mer verklighet på sin sida. Jag tycker att vi måste bli mycket bättre på att samtidigt utveckla de verksamheter vi fortfarande har kvar offentlig drift. Men också mycket bättre på att stimulera den ideella sektorn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, social ekonomi, famna, vård, sjukvård, skola, friskolor, privatiseringar, alternativ, kommuner, carin jämtin

Välfärdens kärna?

Kristdemokraterna är splittrade i morgonens budskap om kommunernas pengar. I Ekot döms kraven från kommunerna ut av Kd:s Stefan Attefall. Han menar att regeringen gjort det den ska. Samtidigt förnyas kritiken från regeringens egna experter som Lars Calmfors och Konjunkturinstitutet. I Folkpartiet kom utspelet från partiledaren så där får man anta att det är förankrat.

Alliansregeringen motiverade sänkta skatter med att fler jobb skulle skapas. Man motiverade samtidigt försämringar i a-kassa och sjukförsäkringar med jobblinjen och som ett sätt att värna det man kallade välfärdens kärna. Att jobbpolitiken i stället har blivit hög arbetslöshet vet vi. Med vårbudgetens otillräckliga resurser till skola och vård i år och nästa år samtidigt som kostnaderna för arbetslösheten skenar kommer också välfärdens kärna att försämras. I samma stund och samma dag säger statsminister Reinfeldt att målet om fortsatt sänkta skatter (som alltid gynnar de som har mer) ligger fast. Hur får de denna soppa och denna allians att gå runt??

Huddinge, min egen kommun, har sänkt skatten två år. Nu sägs i och för sig att det får vänta men ambitionerna är tydliga om att man vill fortsätta. Samtidigt vill Kd i kommunen höja maxtaxan i förskolan. Kent Persson i Örebro (m) kan inte förstå Kd på den punkten. Karin Reuterswärd (Huddingeperspektiv (mp) skriver slående:

Jag finner det en smula tragikomiskt att de borgerliga först går till val på skattesänkningar och sedan, när pengarna inte räcker, kräver mer pengar eller alternativt som i kd:s debattartikel en lagstödd uppluckring av välfärden.

Politiken borde hänga ihop. Det gör den inte idag. Vi kan dessvärre se början på det som alla tidigare borgerliga regeringar har hamnat i när var och en ska få sitt. Ekonomin havererar samtidigt som välfärden försämras. Samtidigt som klyftorna ökar. Det här bådar inte gott.

Läs mer:
- eget inlägg om DN-debattartikeln.
- Robert Noord, , Huddingeperspektiv, Mattias Josefsson, Jonas Morian, Ann-Sofie Wågström, Martin Moberg,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, val 2010, regeringen, alliansen, moderaterna, folkpartiet, förskola, maxtaxa, välfärd

Rödgrön fördel: mål, viktiga investeringar och besked om hur det betalas

Efter att ha sett inslaget i Rapport om dagens tågresa med de rödgröna blir jag ännu mer förhoppningsfull inför kommande valrörelser. Ett offensivt budskap om investeringar i jobb, utbildning, grön omställning och välfärdens olika delar.

Lika lite som de flesta andra skriker jag ut glädjetjut när partier och politiker säger att de ska höja skatter. Men både jag och väljarna vet varför man gör det. Därför är också stödet för s-v-mp-förslagen bastant i väljarkåren. Och med det "djävlar anamma" som jag de fyra partiledarna visade upp tycker jag bådar gott.

Välfärden i Sverige är omskriven i världen för att hålla hög kvalitet och inte minst vara till för alla. Det finns fortfarande brister. Allt är inte bra och välfungerande. Behovslistorna kan göras långa. Resurserna är ytterst begränsade.

Därför föreslår S/v/mp höjda skatter för de flesta. Just som en följd av höga ambitioner för välfärden. Jag gissar att riktningen är att stärka fördelningspolitiken genom skatterna, en grunduppgift som förfallit under nuvarande regering. Under dagen har en mätning nämnts som berättar att svenska folket hellre stärker välfärden än sänker skatter. Det är inte unikt. I stort sett allt jag har läst i den vägen har bekräftat bilden. Så kunde jag för nån vecka sen blogga om FSI:s rapport för någon vecka sen. (grafik) Redan FSI-mätningen när Reinfeldts regering firade ett år kunde berätta att

2007 har skatterna rasat ned från missnöjestoppen och hålen i välfärdsnätet är det som bekymrar svenskarna

Reinfeldts allians har som bekant sjösatt skutan och styrt mot strömmen. Kaxigt kanske, men föga positivt för välfärd och jobb. Att skatterna idag blev en offensiv punkt för det rödgröna laget är solklart. Inte på grund av skatteförslagen i sig utan på kopplingen med kvalitet i viktiga verksamheter.

Genom att göra utspelet idag ställer de rödgröna Fredrik Reinfeldts allians rejält mot väggen. Samma dag kör dessutom Reinfeldts stödpatruller Svenskt näringsliv ut förslag på Brännpunkt om sänkta skatter. Tidigare i veckan var det andra lobbyister, ESO, som propagerade för allt annat än skattefinansierad välfärd.

Sist med verkligen inte minst: Reinfeldt kommer att sakna svar på den fråga han själv har bestämt sig för att köra mot de rödgröna. Regeringsdugligheten, ansvaret och trovärdigheten i alternativen. Han har inte råd med det han lovar.

Bloggar: Anna Rosmark, Mad World, Mona for president, S-buzz, Annarkia, Jinge, Karin Berg, Kristian Krassman,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, val 2010, socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet, mona sahlin, välfärd, jobbävning

Från nej till ja om kommunpengar - bara halva vägen

I dagens DN debatt (Nyhet också i Svd) offentliggörs den omsvängning om anslag till kommunsektorn som jag för några dagar sen förutspådde i ett inlägg. Det låter som väldigt mycket nya pengar när man ser det infogat i en debattartikel. Men verkligheten är att mer hade mer krävts. Också för innevarande år som regeringen nu låter passera. En egen måhända amatörmässig snabbräkning säger mig att tillskottet ger Huddinge kommun ungefär 50 mkr för nästa år i engångsersättning om stöder fördelas 70/30 procent till kommun resp landsting. Redan detta är något tiotal miljoner mindre än de hotande besparingsbeloppen. Men det 2010 som är verkligt svårt. Där sänks beloppen. Samma "amatörmodell" för beräkning visar att Huddinge kommun får ungefär 35 mkr. Kanske en tredjedel av behovet.

Jag tycker, trots dessa brister, att det verkligen att det är ett klokt ställningstagande. Det är nödvändigt om inte jobbkrisen ska slå ännu hårdare mot välfärdssektorn och också går över i välfärdskris som drabbar skolan och vården. Men att man struntar i 2009, att man bara tillgodoser en del av behoven 2010 0ch 2011 gör att Regeringen Reinfeldt nu riskerar samma straff som tidigare S-regeringar: att man faktiskt skjuter till pengar men att dessa satsningar drunknar i de "svarta hålen" i kommunalbudgetarna.

Det kanske största politiska utdelningen för kommunstödet får möjligen regeringen Reinfeldt av andra skäl. Dagens tidningar och andra medier tar nästa steg i drevet mot arbetarrörelsen genom att nu vrida kanonerna mot S och Mona Sahlin. De som nu har makten, regeringen Reinfeldt, slipper granskningar om jobbkrisen, slipper granskningar om massarbetslösheten och dess egen passivitet. I stället kan man köra på ett tag med att man nu satsar på välfärden, leva ytterligare på mediabilden efter vårproppen, känna tillförsikt inför EU-valet (mot bakgrund av opinionsmätningarna och så den stora, halvårslånga drömmen som sträcker sig över kyrkovalet och över den socialdemokratiska partikongressen: Reinfeldt som stor statsman i sin egenskap
av EU-ordförande. Oj!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, SKL, regeringen, moderaterna, socialdemokraterna, jobbävning, arbetslöshet, mona sahlin, fredrik reinfeldt,

Per Schlingmanns munhäfta om jobbkrisen

Föga förvånande har DN-debattinlägget om jobbsatsningar och att något återställa skattenivåerna för de med högst inkomster lockat till blogginlägg. 76 bloggar på Knuff och 95 länkar till artikeln. Det flesta verkar vara skattekommentarer, mer än om artikelns jobbavsnitt. (se mitt tidigare inlägg) Med tanke på situationen i Sverige borde kanske fler bidra till insatser för jobben. Men möjligen är det hos en del bloggare som hos regeringen: En benfast övertro att den politik som nu har havererat ska ge jobb.

Därför är det helt naturligt att också Per Schlingmann på valledarbloggen utgår från att sänkt skatt ger fler jobb och höjd skatt ger färre jobb. Den totala ideologiska låsningen får många svenskar idag betala dyrt för. På samma sätt betalar alldeles för många för låsningen sänkta bidrag ger fler jobb och omvänt. Om Schlingmanns inlägg i övrigt kan man säga:

• Det är anmärkningsvärt att moderaternas partisekreterare /valledare inte med ett ord är intresserad att kommentera jobbförslagen i Mona Sahlins och Thomas Östros artikel. Det säger det mesta om den tystnadens strategi som moderaterna nu har när arbetslösheten biter sig fast och utanförskapet ökar.
  
  
• Schlingmann vänder de nya moderaterna ryggen och går tillbaks till Lundgrenepoken. Det "nya stuket" med sosseprägel man vann valet på är som bortblåst. Åter är tesen att skatter driver folk och kapital ut ur landet.
  
  
• Schlingmann betonar noga att skatternas återställande till rimliga nivåer (det han betecknar som "skattechock") ger 5 miljarder men har ingen siffra på "en massa utgifter". Därmed faller hans teori om att förslagen skulle ge "knäckta statsfinanser och krav på nedskärningar..." I själva verket är det just det som har blivit resultatet av Schlingmanns egen politik.
  
  
• Självklart tycker PS sig se splittring i det röd-gröna blocket. Att samma partier gemensamt har presterat åtskilligt fler budgetöverenskommelser än de borgerliga i skapt regeringsinnehav förträngs. Förstås.

Schlingmann avslutar med de moderata motsatsparen där verkligheten är precis tvärt om mot vad han tänkt sig. Det är hans egen regering som ärvt överskott och förvandlat det till underskott. Det är hans egen moderatledda regering som nu driver bidragsberoendet i taket och arbetslösheten till rekordhöjder. Det är hans egna moderater som prioriterar sänkta skatter för dem som tjänar mest och samtidigt accepterar 1000 lärarvarsel, hundratals uppsägningar i vården, en utveckling som bara fortsätter medan regeringen sitter passiv.

Kanske kunde Mona och Thomas ha skrivit ett separat inlägg om jobb och ett annat om skatter. Då kanske jobbförslagen hade fått bättre uppmärksamhet också hos bloggare. Men jag tror mig förstå varför det blev en artikel om båda: jobb och välfärd hänger intimt ihop med hur vi betalar den. Skatt efter bärkraft är en viktig princip att återupprätta. Ekonomiskt moras slår alltid hårdast mot de svagaste. Krisens bördor måste delas av alla, inte bara av arbetslösa och sjuka. Om detta har Per Schlingmann inte ett knyst att säga.

Mer i Aftonbladet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, förmögenhetsskatt, skatter, rättvisa

(S)karpa förslag för fler jobb- Mona Sahlin

Debattartikeln från Mona Sahlin och Thomas Östros på DN debatt är viktig därför att den handlar om både jobb, välfärd och rättvisa. Till skillnad från moderaternas alliansregering är politiken en helhet: det går inte att prata "sänkta skatter" utan att samtidigt koppla till jobb, ekonomi i balans och god välfärd. Just detta missar de borgerliga och just därför havererar politiken så fort de får chansen. Regeringen förtjänar knivseggsskarp kritik för att man sitter handlingsförlamade när arbetslösheten och utanförskapet ökar. Som kontrast till det innehåller Sahlin/Östros artikel också förslag för jobben:

• Unga måste få möjlighet till jobb, praktik eller utbildning. Paket i partiets vårbudgetmotion med jobb, praktik och utbildning till Sveriges unga.

• Kommunerna måste få mer resurser. Jobbkrisen har redan utvecklats till en kvalitetskris i välfärden. Minst 5 miljarder kronor skjuts till kommunerna och landstingen 2009. För 2010 krävs än större resurser.

• Ett brett kunskapslyft med 50 000 nya utbildningsplatser. Förslag om ett brett kunskapslyft i vårbudgetmotionen.

•" Investera i gröna jobb. Parallellt med jobbkrisen står hela världen inför en omfattande klimatkris. Vi vet att vi behöver ställa om Sverige. Bostäder, skolor och äldreboenden behöver rustas upp och energieffektiviseras. Nya hyresbostäder behöver byggas. Infrastruktur behöver byggas och underhållas. För att dämpa ökningen av arbetslösheten föreslår vi att nödvändiga investeringar tidigareläggs. På så sätt minskar vi arbetslösheten nu och undviker arbetskraftsbrist inom vissa konjunkturkänsliga sektorer som byggsektorn i framtiden."

• Reparera arbetslöshetsförsäkringen. Förslag om en reparerad arbetslöshetsförsäkringen genom att införa ett skatteavdrag som kraftigt sänker avgifterna och höja ersättningen och taket så att de allra flesta får 80 procent i ersättning vid arbetslöshet

Det är viktigt att förslagen i artikeln i grunden inte handlar om "höjda skatter" utifrån någon självklar nivå: Den politik med sänkta skatter bara i staten på 85 miljarder har fördelats oerhört skevt och bara kommit vissa grupper till godo. Det är helt rätt att också använda skatteinstrumentet för att återta rättvisan. Borgerliga företrädare knystar ibland i alla fall något om hotet som kommuner och landsting står inför: 15.000 jobb kan förloras om inte regeringen för ändan ur landån och ger mer pengar till välfärden. Problemet är att de själva har tryckt på knapparna för minskade intäkter till välfärden genom att prioritera sänkta skatter man egentligen inte haft råd till. Det är denna röra som förslagen också ska försöka rätta till.

Karin har tips om andra (S)karpa förslag för fler jobb

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, förmögenhetsskatt, skatter, rättvisa

Reinfeldts vacklan blev tydligt nej till välfärdspengar

Vad hände egentligen i frågan om kommunpengar i debatten Sahlin-Reinfeldt? Som jag själv skrev i ett inlägg så var ju frågan om kommunerna ska få mer stöd ett viktigt debattema. Reinfeldts besked var förvisso att - Det kommunala självstyret gäller även i dåliga tider. Rubrikerna efteråt handlade om moderatledarens vacklan till mer pengar. Två dagar efter debatten har vacklan blivit tydligt nej, något som framgår av både DN, SvD och Ekot.

Man ska kanske inte överdriva betydelsen för debatten men självklart: hade Reinfeldt sagt det tydliga nej som gäller två dagar efter debatten hade Mona fått tydligare angreppspunkter om regeringens svek mot vård, skola och omsorg. KG Bergström hade fått ett mer skarp underlag att ställa frågor utifrån. Man kan med rätta tycka att det är en feghet utan måtta av en statsminister att inte ge tydligt besked i en viktig debatt.

Det handlar inte om några teoretiska plus eller minus för kommunerna. För Huddinge kommuns del är det 60 miljoner riktiga pengar som ska bort redan innevarande år. Samtidigt riskerar kostnaderna öka för arbetslösheten, som en följd av regeringens havererade jobbpolitik. Sveket mot kommunerna och landstingen är ett hårt slag mot viktiga delar i välfärden som kommer att märkas för eleverna i skolan, för de äldre som behöver omsorg, för landstingens patienter. Läget förvärras ytterligare kommande år. Därmed hamnar Sverige i den onda trestegsraket som regeringen inte har klarat av att hantera: finanskris, jobbkris och som en följd: en kris i välfärdens kärna. Alliansregeringen har sänkt skatterna med 85 miljarder, något som kanske kan vara trevligt men som man inte hade råd med egentligen.

Förra veckan avslog Reinfeldt de fackliga organisationernas krav på höjt tak i a-kassan med hänvisning till att pengar först ska användas till skola och omsorg. För mig illusterar det på ett tydligt och smärtsamt sätt hur vansinnigt fel och orättvis politiken är.

Koll på S-bloggar hos Johan.
Läs mer: Peter S,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, debatt, kommunerna, mona sahlin, socialdemokraterna

Miljarder minde till välfärden

Landstingshuset i Stockholm glider in i mörker. Den jobbkris som regeringen inte lyckats tygla ger minskade intäkter till välfärden. Visst är en del av detta självförvållat. Moderaterna och deras stödpartier valde skattesänkning före vård och kollektivtrafik i årets budget. 800 miljoner mindre till vården i landstinget. Det ser ännu mörkare ut nu. Nyligen presenterades prognoser från Sveriges kommuner och landsting om skatteintäkternas utveckling. Om detta bloggade jag här.

Har nu sett hur det slår för landstinget. Det är en mörk bild. Det handlar om hot om dramatiska nedskärningar i vården. 2009 minskar resurserna ungefär en halv miljard och 2010 nästan en miljard. Utan den borgerliga skattesänkningen hade läget varit ljusare för vården.

Det går inte att prata bort det allvarliga läget. Skattehöjningar i Stockholms läns landsting kommer inte att kunna möta hotet. Den regering som nu styr måste helt enkelt ta ansvar och ge besked om höjda statsbidrag.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt, sjukvård, regeringen

Välfärdshotet

Redan innan eventuella SAAB-effekter visar sig så är läget mycket allvarligt: Ams redovisar dystra siffror:

Under januari varslades 17 000 personer om uppsägning, att jämföra med 3 600 i januari föregående år. Detta är den högsta januarinivå som uppmätts sedan jämförbar statistik infördes på 1970-talet.

Som en följd av jobbkrisen drabbas också välfärden i skola, sjukvård och omsorg. Skatteintäkterna minskar dramatiskt kommande år. Samtidigt riskerar kostnader för olika stöd till hushållen att öka, inte minst efter försämringarna i a-kassan. Sveriges kommuner och landsting skriver:(och omnämns i DS)

Konjunkturbilden har förändrats i negativ riktning. Det märks tydligt i dagens prognos som medför att kommunsektorns skatteintäkter nu beräknas bli 5 miljarder kronor lägre i år och nära 11 miljarder kronor lägre nästa år än i vår förra prognos strax före jul

Trots det uppenbara hotet mot välfärdens kärna väljer regeringen att ligga lågt, också i denna fråga. Kommunministern, Mats Odell, har svarat på fråga i riksdagen om detta. Hans besked är att regeringen följer frågan och återkommer i april med en bedömning.

Regeringen följer utvecklingen noga. Nya bedömningar av den ekonomiska utvecklingen kommer att presenteras i den ekonomiska vårpropositionen. Som jag tidigare framhållit kan jag inte föregripa detta arbete.

Ser att Thomas Östros har kommenterat detta.

De minskade skatteintäkterna motsvarar cirka 15 000 färre anställda i år och 33 000 färre anställda nästa år. Nu hotas kvaliteten i välfärden. Efter att den här bomben har släppts kommer alla ekonomiansvariga i landets kommuner och landsting att tvingas föreslå betydande besparingar.

Sammantaget är jobbkrisen och de minskande skatteintäkterna en riktig tickande bomb. Främst för svenska folket som får känna av de sämre tiderna. Men också för en alliansregering vars främsta vallöfte 2006 var just jobben, kampen mot utanförskapet och "välfärdens kärna".
Illa! Riktigt illa!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skola, sjukvård, kommunerna, arbetslösheten, regeringen, socialdemokraterna