Gammal kärlek rostar aldrig - samhället ska inte slå sönder den

Den socialdemokratiska regeringen införde en parbogaranti. I propositionen skrev man:

Regeringen anser att det är rimligt att äldre par, som kanske levt tillsammans i flera decennier, kan fortsätta bo tillsammans även sedan de beviljats särskilt boende. Att kunna fortsätta leva tillsammans ökar i många fall trygghetskänslan.

Gårdagens artiklar i Aftonbladet har med rätta fått många att reagera. Att kommunerna vid tillämpningen av reglerna kan tvinga äldre som har levt ett helt liv tillsammans att separera när en i paret behöver plats på ett äldreboende är bara FEL.

Det hade kunnat vara annorlunda. Som Roger Jönsson påminner om, fanns det med i många lokala S-program inför valet 2006, allt för att den dåvarande regeringens uttalade politik skulle kunna bli verklighet för landets äldre. Det finns anledning att upprepa det kommande val, gärna med en tydlighet att det gäller hela Sverige. Den förra regeringen förstärkte alltså socialtjänstlagen. Det har den nuvarande regeringen haft fyra år på sig att utveckla. Så också folkpartisterna som idag presenterar en rapport. De är, minns det, svenska makthavare och borde kunna "göra", inte bara lova.  

Kravet om parboende fanns visserligen inte med i deras valmanifest. Men enskilda partier har möjligen gett bilden av att man står för förslaget. Utspelet från Maria Larsson i Aftonbladet visar med all tydlighet att det är en behjärtansvärd reform men knepigt när det ska genomföras. Men hon gör det trots allt till en vallöfte:

Är det ett vallöfte att ni kommer att göra något åt detta?
– Ja, det är ett löfte från vår sida. Det har varit för många sådana här fall nu under kort tid.

Så när kan de nya förutsättningarna börja att gälla?
– Det tar lite tid att få fram allt, som säkert också du vet. Det ska ju först beredas och utredas innan det kan bli klart. Det kan nog ta ett par år, men i alla fall under nästa mandatperiod.

Den som lever få som ofta se. Men som i många fall hamnar man ofta till frågan om hur det ska betalas. Med sänkta skatter? Knappast.

Läs mer:
- C-uppsats från Luleå om förra S-regeringens parboendegaranti. Uppsatsen har samma namn som dagens folkpartirapport. "Tills döden skiljer oss åt".
- Peter Högberg om ett vallöfte..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldre, parboende, regeringen, folkpartiet, socialdemokraterna, äldreomsorg, val 2010, valet 2010

En viktig bloggdebatt om värdighet - och om vad som är viktigast

Idag skriver Kulturbloggen ett inlägg om "Veckans viktigaste bloggdebatt". Rosemari menar att det förhållandet att äldre i Stockholm inte känner att de kan påverka sin vardag tillräckligt måste upp till debatt.

Att äldre förpassas undan från samhället och blir maktlösa är sorgligt nog inget nytt. Så har det varit i det svenska samhället alldeles för länge. Det är hög tid att de äldre får samma värde som andra och att de inte ska behandlas som omyndiga.

Jag tror inte bara att det handlar om resursbrist. Det finns fortfarande mycket att göra för att förändra synen på äldre, öka respekten och ge verkligt god omsorg till alla, efter behov. De två första punkterna kräver att vi gör något målmedvetet men kan inte i första hand pengar. Den andra punkten handlar om det. Och kort och konkret: det handlar om attt kunna betala löner till fler anställda i äldreomsorgen, oavsett vem som är dess utförare.

Just där har jag ohyggligt svårt med det synsätt som de borgerliga verkar ha på vardagspolitik. Oförmågan att kunna prioritera. Oviljan att framför att prioritera bort därför att vi inte har råd. Eller som lösning på det säga antingen: "vi avstår sänkta skatter" eller kanske till och med "fler anställda kräver faktiskt att vi höjer skatten". Just det där gör att Timbro-idén om en ombudsman mot slöseri inte känns helt fel i alliansSverige, något som Marika, Tina och Adventskalendern har skrivit om. Även om jag i grunden tycker att revisorer av allehanda slag som vi har redan i dag borde användas bättre, om nu "slöseriet" finns. Det verkar inte gälla äldreomsorgen i alla fall.

Vi lever i tider då det låter som att alla ska få sitt utan att det kostar något. I det perspektivet blir också avdrag för "hemtjänst" till "danerydsfamiljen" i stället för till den äldre som behöver hemtjänst på grund av oförmågan att själv klara sysslorna så fullständigt fel. Det kan finnas hur många välmenande tankar som helst om "fler företag", en "ny sektor", "kvinnors jobb", "invandrares jobb" eller helt enkelt önskan att ge stöd till hushållen genom sänkta skatter. Man kommer inte undan att det handlar om pengar ut eller in ur samma kassalåda. I det valet menar jag att Kulturbloggens inlägg är viktigt. Låt oss börja med att se till att de äldre får den omsorg de behöver innan vi utvidgar välfärden ännu mer till andra grupper för pengar vi har rätt skralt om.  

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?  Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldre, äldreomsorg, slöso, timbro, hemtjänst,  

Nya rapporter: Äldrevården rustas ner

I veckans nummer av Dagens Samhälle finns en trist rubrik: "Äldrevården rustas ner". Äldre multisjuka drabbas av nedskurna vårdplatser. Den  geriatriska kompetensen minskar, eller har till och med "utarmats". Fler än jag har nog haft uppfattningen att det inte är entydligt negativt med färre vårdplatser om förklaringen ligger i att vården utvecklas, att mer kan göras med till och med högre kvaltet utanför sjukhusen osv.

Så verkar de inte vara. När SKL:s sjukvårdsdata har bearbetats visar resultatet att det är just äldresjukvården som tagit stryk. Det är alltså inte en minskning inom de områden, kirurgi och invärtesmedicinen, som borde vara områden där den medicinsktekniska utvecklingen ger effekter. Samtidigt har inte regeringens "kömiljard" hjälpt:

"Kömiljarden...har fått till snabba insatser som byte av höftled och operation av ljumskbråck. Inte till att utreda varför en äldre människa gång på gång hamnar på akuten, får många olika mediciner och blir ännu sämre"

Man kan verkligen inte påstå att den negativa utvecklingen är "regeringens fel". Den är en långsiktig trend som fortsätter i negativ riktning. En slutsats man kan dra är att prioriteringarna i vården gärna läggs på annat och att de nästan enhälliga kraven från olika politiker inte har blivit "verkstad" i vården. För egen del ska jag följa upp artikeln på de ställen jag kan: Stiftelsen Äldrecentrums styrelse och den programberedning för äldre och multisjuka jag är ledamot av. Det är viktigt att få mer kunskaper om läget i vårt landsting.

Ska man ändå, så här ett valår, tillåta sig en politisk känga till de borgerliga partier som idag har makten kanske ändå vallöftet kan upprepas. Den borgerliga alliansen lovade:

"Hälso- och sjukvården för äldre måste utvecklas och specialistkunskaper i geriatrik stärkas. Samarbetet mellan olika huvudmän måste utökas så att inte fler ramlar mellan stolarna. De anhöriga – som idag tar ett allt större ansvar för de äldres behov av vård och omsorg – ska få bättre stöd, tydliggjort i lag.

Det är en bit kvar tills vallöftet är infriat.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, äldre, äldresjukvård, stockholms läns landsting, göran hägglund, regeringen, val 2010

Kan värdig äldreomsorg har något med skatter att göra?

Läser dagens "krisartikel" i SvD om äldreomsorgen. Från äldreomsorgen i Stockholm berättar man om förändringar:

En timmes promenad har blivit en halvtimme. Städtiden har förkortats med en fjärdedel och enklare morgonbestyr ska numera skötas på hälften av tiden

Visst kan problemen i välfärden ha olika förklaringar. En tjänsteman pekar på en:

–Tidigare gick all tid inte åt och eftersom det handlar om skattebetalarnas pengar måste vi se över systemet hela tiden, säger Kristina Goldring, avdelningschef för äldreomsorgen i stadsdelen.

I artikeln citeras Carin Jämtin och (S) föreslår mer pengar. Moderaterna och även KD:s Ewa Samuelsson verkar tro att andra lösningar, som utbildning, kommer att avhjälpa problemen. Må så vara. Men någon form av koppling borde väl ändå finnas mellan de pengar vi gemensamt avsätter till välfärden i form av skatter och den kvalitet som verksamheten har? Inte självklart men någon koppling? Tillför man mindre pengar, som effekt av att man har mindre pengar i kassakistan så påverkar det verksamheterna. Möjligen är stockholmarna glada om mer pengar finns kvar i plånboken när skatten är dragen. Men väldigt många av dem skulle avstå de extra sedlarna om man visste att välfärden faktiskt blev lite bättre.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, äldreomsorg, stockholm, skatter, moderaterna, socialdemokraterna, carin jämtin, val 2010

Tar regeringen itu med bristerna i välfärden?

Jag blir ovanligt nog tom på skrividéer. Läser DN-debatt där äldreminister Maria Larsson skriver om äldreomsorgen. Viktigt förstås. Ett område där mycket mer behöver göras. Men Larsson väcker knappt ett ryck i "tyck-till-nerverna". Det mesta är självklarheter, redan känt och utan några politiska motsättningar inbygda. Värdighetsfrågor verkar vara fokus, också det viktigt, där jag också tycker att KD ska ha en eloge för idogt arbete. Men det känns som regeringen har tappat andra områden som krävs för att värdigheten ska bli en realitet. Roger Jönsson tar upp ett antal områden: kompetensutveckling hos personalen med kompetenskrav är ett exempel.

Vi ser idag att väldigt många (en tredjedel) av de äldre som kommer till akutsjukhusen har drabbats av undernäring. Helt oacceptabelt förstås. Det är ett område som regeringen och kommuner/landsting borde göra mycket mer åt. Fallprevention är ett annat område. Se till att kommuner och landsting gemensam genomför förebyggande hälsosamtal med äldre. Gör det i tidigare åldrar i områden där vi vet att många äldre invandrare bor, där ålderskrämpor "dyker upp" tidigare i livet. År 2010 finns det fortfarande äldre som far illa av byråkratiska brister. När samarbetet mellan kommun och landsting inte fungerar hamnar äldre mellan de så kallade stolarna. Så får det inte vara.

Mycket av kvaliteten i välfärden handlar om personal. Personal som ska ha (värdiga) löner. Där finns fortfarande osäkerheten inför framtiden. Vad sker med vård och omsorg för äldre när ökade statsbidrag till kommunerna uteblir (?) efter 2010? Vad händer när regeringen sätter de sänkta skatterna före välfärdssatsningar? Om detta kunde Maria Larsson ha skrivit. Man får vänta på en ny artikel.

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldreomsorg, äldre, regeringen, alliansen, maria larsson, val 2010, valet 2010,

Lägg inte Inger Edelfeldts berättelse i byrålådan!

Fler än vi kanske anar berättar otroligt positiva erfarenheter från svensk vård. Det är som det ibland sägs i debatten: svensk vård och omsorg är till kvalitet om jämlikhet bäst i världen. Problemet är att det inte hjälper de som ändå drabbas av brister i vården. Berättelser som författaren Inger Edelfeldts i dagens DN kultur är berättelser om vansinnigheter som egentligen borde kunna rättas till. Om det inte bara förblev berättelser. Om politiker och sjukvårdsbyråkrater tog det på mer allvar.

Det finns patientnämnd, det finns politiker som är valda som befolkningsföreträdare. Att vården fungerar är ett ansvar för både kommun och landsting. Många har länge krävt att ansvaret för vården om de äldre ska läggas till en huvudman. Att, som också Inger tar upp i krönikan, brister i samarbetet mellan alltför många aktörer faktiskt kan slå hårt mot enskilda i vården.

Kanske rätt, men jag tror inte att det första som måste göras är att "flytta rutor". Att brister mellan kommun och landsting finns är mycket omdebatterat. Men det finns också problem med samarbetet om enskilda patienter/äldre inom olika delar av landstinget, t.ex. mellan geriatrik och vårdcentraler. Debatten och förslag till hur en bra vård kan bli ännu bättre måste utgå från patienten. Sen får resten anpassa sig till patientens bästa.

Egentligen är Inger Edelfeldts berättelse en guldgruva för den som vill se var bristerna finns konkret. Egentligen borde alla sätta sig ner, läsa och granska, peka ut konkreta bristområden och sen göra något åt det. Om man gör samma sak, samma "processgenomgång" av brister på alla berättelser och anmälningar som patienter och anhöriga lämnar, så borde mycket kunna göras åt problemen.

Lägg inte Inger Edelfeldts berättelse i byrålådan! Låt i stället alla inblandade gå igenom de brister som hon pekar på. Del för del. Punkt för punkt. Samma sak kan göras med de rapporter som patientnämnden får in. De behandlas i dag seriöst men kan bli ett mycket mer spritt kunskapsunderlag för förbättringar av vården. Lägg fram konkreta förslag både i kommun och landsting om hur dessa brister konkret kan tas bort. De äldre och patienterna är värda den bästa vård och omsorg de kan få. Och i många fall är skillnaden mellan en god vård och mänskliga tragedier faktiskt ganska små.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, inger edelfeldt, sjukvård, äldreomsorg, kommun, landsting, vård, patientnämnd,