tisdag 27 april 2010

Tankar om en valdebatt som Odell fört till bottenslammet - med Timbromanus?



Det här inlägget handlar, oavsett om jag nämner det eller ej, om:
- Ett statsråd och ett uttalande
- PR-firman Timbro som lanserar kampanjen "Enpartistaten"
- PR-firman Timbro som på Newsmill är explosivt snabbt ute till försvar för Mats Odell
- PR-firman Timbro som ordnade Almedalsmöte med "kungen av negative campaigning
- Moderatkvinnorna och Sahlin som djävul
- En gammal valaffisch från 1928 om att en röst på (S) är en röst på "Moskva"
- En borgerlig tidning med viss anknytning till PR-firman Timbro, som ser rödgröna som ansvariga för segt stöd till Haitikatastrof....- Ett falskt brev från en PR-byrå - inte Timbro

osv...


Jag
hade inte kunnat förutse just den vändningen. I morse skrev jag ett (ja!) positivt inlägg om de rödgrönas besked om resurser till välfärden. Med rubriken "skärper valkampen" menade jag nog politiskt. Alliansen hade sagt nej till välfärdspengarna. De rödgröna skulle åter kunna ta initiativet i det som är valrörelsens avgörande fråga, tillsammans med jobben. Att detta "skarpa" skulle bli ett plumt uttalande om "tobleronepolitik" av statsrådet Mats Odell fanns inte i mina prognoser.

Mats
Odells av-mina-skattepengar-betalda-arbetstid borde mer ägnas till det som morgonen började med. Förslag om hur vård, skola, omsorg och annat i samhället ska bli bättre. Och om hur det ska betalas. Och om prioriteringar: vad kommer först, vad kommer sen och kanske till och med vad kommer tyvärr inte alls nu för vi har inte råd. Just de valen behöver och kräver väljarna att få ett "beslutsunderlag" om inför valdagen.

Min tanke är ändå: är uttalandet verkligen en tillfällighet? Något där tungan slant? Och är det ett harmlöst påhopp om man ser till vad "toblerone", denna utsökta chockladbit står för som HELHET i svensk politik? Och för Mona Sahlin personligen? Man ska vara bra novis i svensk inrikespolitik om man inte kan tänka ett steg till. Just det tror jag att Mats Odell har haft folk till att tänka på. Det vill säga. Dagens uttalande var i högsta grad medvetet. Det där var retoriska frågor från min sida. Jag har, precis som Johan Ulvenlöv idag, bloggat en rad inlägg om just det medvetna: en trist planering för att medvetet slå till politiska motståndare med sånt skit som också påverkar väljaren när han/hon lyssnar till politiska budskap av den "nedskitade".

Visst kan man spekulera och dra ut trådarna till mycket avancerade strategier. Som Karl Rove, han med de negativa kampanjerna, som också lär har lärt ut bloggandets konster till de som besökte Timbroseminariet.  Karl Rove uppmanade Reinfeldts regering att skaffa sig en bloggstrategi och säger:
Det handlade om att ett par personer hos oss gick in och kommenterade frågor i sak och i ett korrekt och lågmält tonläge på olika bloggar. År 2006 arbetade vi för första gången aggressivt mot bloggosfären i samband med debatten om hur immigrationspolitiken skulle reformeras.
Det korrekta och sakliga. Precis så som vi (och väljarna) förväntar sig se och höra de som ska leda landet eller kommunen. Men också en allt högre grad av det vi inte (säger oss) vilja ha. Skitpratet, lögnerna, de personliga påhoppen och retoriska avrättningarna.

För en tid sen satte jag "kvalitetsmärket" Ren bloggning" på min blogg. Man kan och får visst blir förbannad på mina politiska åsikter eller reagera över slarviga fakta eller annat jag missar i blogghetsen. Men ingen ska (framöver) kunna hitta det som kan betecknas negative campaigning här. Det var ett svar, dels på egna tankar och eftertänksamhet, reaktioner från andra men också ilska över "prasselmediernas" återkommande skandalrubriker. Nu kan det lika gärna stå som markering mot regeringspartier.

Så till Timbro
, igen. Karl Roves värd. Skribenter på Svenska dagbladet. Första linjens försvar för Odell. En PR-byrå som i en ny kampanj ska beskriva följande om socialdemokratin.
Det är en berättelse om maktfullkomlighet, korruption och nepotism. Gränsen mellan staden och Rörelsen suddas ut, det förekommer maktkoncentration och mobbning, relationen mellan Ilmar Reepalu och stadens näringslivstoppar är  oroväckande intim och oppositionen är alltför anpasslig och medgörlig.


Ingen övertygar mig om att det inte finns beröringspunkter...

Fler som bloggar:
- Johan Westerholm om Odells uttalande som nivå för alliansens retorik
- Peter Johansson med brev till Göran Hägglund.
- Rödgröna bloggen.
- Calle Fridén med kort kommentar...
- Kent Persson om förloraren på smutsdebatter...
- Mary Jensen som inte vill ha ett "martyrval".
- Annika Högberg om bottennapp,.
- Ylva Johansson om en mosa-kampanj.
- Nattis 2.0 om lägre än Glocalnet.
- Sebastian Bjernegård, folkpartiet, som härmed hedras för sin bloggpost.
- Peter Högberg om behov av städutrustning
- Stefan Wikén om kemtvättsbehov .
- Ulf Bjereld om absolut bottennapp

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant ? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Thomas sa...

Det är väl härligt att se att det blir lite nerv i debatten. Tobleronepolitik tycker jag var sällsynt välfunnet. Reinfeldt får ju dagligen på skallen för de tankar som han skrev ner som studentpolitiker för 20? år sedan (utan några protester från dig eller andra (s)-bloggare). Jämfört med det är ju Tobleroneaffären riktigt färsk.
Att sedan se Tomas östros gnälla i falsett gör det hela ännu roligare och gör att (s) skjuter sig i foten - inte med pistol utan med hagelbössa. En elegant kontring och det hela hade varit glömt i morgon men nu påminns svenska folket om humorlösheten och torftigheten hos vänsterkartellen. För den borgerliga sidan är det bara att tacka och ta emot. Efter fiaskot med Folkomröstningen (där Carin Jämting lovade att köra över syskonen i vänsterkartellen men i stället själv blev överkörd så det skvätte - det var som att se Annika Billström i repris) kommer nu Tobleronepolitiken. Mer sån´t, det piggar upp!

Martin H sa...

Jag minns så väl det här uttalandet från S:

"Astudillo gjort anspelningar på Littorins skilsmässa genom att påstå att ministern ”ägnat sig åt kreativ bokföring, både i politiken och privat”."

Visa gärna den bloggpost där du fördömer det uttalandet Peter?

Det är i alla fall väsentligt värre än en Toblerone kommentar som är lite halvkul (för den lilla andel av befolkningen som ens kan göra kopplingen, så minnesvärt var faktiskt inte den affären, jag kommer knappt ihåg den), men ganska plump. Som analysen som gjordes i P1 i morse, och som en socialdemokratisk chefredaktör instämde i, så ramlade S rakt i fällan och fokus kom att hamna på nåt annat än deras politik.