Det finns lysande undantag. Ett är den diskussion som jag deltog i när socialdemokraterna i Stockholms län träffades på ett förmiddagsseminarium. Krisinsikt, ja. Men också kloka analyser av valresultatet och konstruktiva tankar om framtiden. Jobben i fokus. Inte bara fördela utan också förbättra förutsättningar för att skapa det som ska fördelas. Utbildningspolitiken med kunskapsfokus. Men också frågor om hur vi minskar klyftor, kortar vårdköer och tar itu med ohälsoklyftor. Och visionära frågeställningar: "Vi talade om rätten att göra klassresa. Men vi glömde engagemanget för dem som faktiskt gör klassresan". Och en annan bärande tanke där det gick så fel i valet: Socialdemokratin är ingen rörelse som ska "stå för de svaga". Socialdemokratin är ingen "eländesrörelse". I stället har partiet fått stöd för en politik för jämlikhet och utjämning, där skatter är ett verktyg, därför att de så kallade breda grupperna av medelklass och välavlönad arbetarklass (sådan finns) har ställt upp. De har själva fått ut något av politiken. Därför har också stödet för att ställa upp för den som inte har det lika bra varit i det närmaste total i Sverige.
Viktiga bidrag till den förnyelse, eller kanske mer utveckling, som mitt parti behöver för att göra politisk comeback. Om man nu helt köper "nere under isen"-analysen för ett parti som på valdagen fick stöd av 1,8 miljoner väljare.
Trist är det att den viktiga debatten måste föras utan en mer officiell valanalys. Nu tror jag faktiskt utan att på något sätt höja min egen person till något stort, att min eländesanalys innehåller det mesta av nederlagsförklaringar som vi kommer att se framöver. Fel dagordning, en i rödgrönt samarbete borttappad socialdemokrati, fel fokus på bidrag och därmed uttunnad jobb- och tillväxtpolitik. En Reinfeldt vars regering hade 7 av 10 viktiga frågor på sin sida och fördel, inte minst trovärdigheten om ekonomi och jobb. Därtill en väljarkår som är mer rörlig än någonsin, som byter partier och splittrar röster och som inte längre röstar efter klasstillhörighet.
Frågan är nu hur de olika grenarna i partiet ska kunna sammanflätas. Inte minst SSUarna ser personförnyelse och föryngring som vägen till politisk förnyelse. Partiet har en gren som menar att förnyelse handlar om sådant som RUT-avdrag, företagande, sänkta och inte höjda skatter och kanske lite mer kärnkraft. Motsatt gren menar att det gäller att gå till kärnfrågorna, till vänster, mer "klasskamp" och annat. Och så sådana som mig som ser en del förnyelsebehov: företagande, tillväxtbetoning i kombination av hållbarhet, hushålla med skattepengar och samtidigt ha resurser för att minska klyftor. Men också ett parti som har visioner för hela Sverige, som håller ihop grupper och generationer. Det finns de som menar att partiet "saknar politik" och det finns de som tycker att vi egentligen känner i hjärtat vad vår politik är. Det är bara detaljerna som ska justeras.
Om "otydlighet" kan förklara en del av valförlusten så blir funderingarna kring detta en tämligen orolig verksamhet. Vetskapen om att det tar tid att förändra en negativ bild gör att jag kan känna viss oro. Inriktningsföändringar eller till och med justeringar kan knappast kommer före en nyvald partiledning. När kongressen hålls blir det antingen det avstamp som jobbkongresen tycktes vara 2009 och som Reinfeldt fick som nyvald ledare i stöd för sin förnyelsestrategi. Eller så blir det "falangernas strid" där några talar person och andra gör "höger-vänster".
Sverige behöver en politisk opposition som tar matchen mot alliansregeringen. En uppgift som också har en funktion i profileringsarbetet. Frågan är väl om de interna processerna kommer att vara förlamande på de stora offensiverna under det närmaste halvåret. Till Rapportinslaget om två av de utpekade partiledarkandidaterna avslutar jag det här inlägget med ganska många rynkor i pannan.
Mer läsvärt:
- Ann-Marie Lindgren i LO-tidningen om förnyelse.
- Expressen: SSU-besvikelse om valberedningen....och Göran Johansson-intervju
- DN om valen på extrakongressen.
- Aftonbladet om valberedningen.
- SvD om valberedningsförslag.
Bloggar:
- Peter Högberg om valberedningsprocesser.
- Peter Johansson om en "nätrot" i valberedningen, liksom Martin Moberg, HBT-sossen,
- Roger Berzell helt riktigt som framhåller att Lollo Malmström blir en kraft i valberedningen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin
