En sak gör mig riktigt orolig, delvis beskrivet i gårdagsinlägget. Den eftervalsdebatt om politiken som borde föras har knappast kommit igång. Visst har FRA nämnts av någon, liksom fastighetsskatt och en eller annan kärnkraftsreaktor. Men i övrigt är det svagt. Och när så småningom något startar på allvar är det inte självklart - för att vara försiktig - att den diskussion fortsätter i konstruktiv anda. Redan under hösten har signalerats "höger-vänster-strid" och det är mycket tveksamt om det kommer att ge lyftet. Detta såväl som partiets traditioner gör att det tydliga mandat som behövs för en ny ledning att förändra och förnya politik, bild och budskap riskerar att bli alltför svagt. Och om inte annat: med det valda lösningen blir extrakongressen en "politikfri" tillställning, undantaget det man lägger in i mandatet till de nya.
Att ge Per Gudmundson, Svenska dagbladet, rätt i sin analys av socialdemokratin vore förstås mig helt främmande. Men illa om det är fallet. Exemplet handlar om en vilja hos (S) att göra upp med regeringen om kärnkraften, detta med det rödgröna (?) arvet som utgångspunkt. Det berättar "partiets näringspolitiske talesman", Lars Johansson.
Socialdemokratin hade i höstas målet att nå 40 procent av väljarna. För att uttrycka det milt: Det misslyckades. Då valde 1.8 miljoner svenskar att tro på politiken, trots allt. Tyvärr har eftervalsdebatten haft en ton som kan tolkas som att det är ett alltför gott valresultat för att ens erkännas. "Det är kris för fan" har många önskat inpränta och i takt med detta och en mental vägran att diskutera framtid och politisk berättelse väljer väljarna andra alternativ. Inte alls märkligt. Nu har ni er kris. Förbannat sorgligt.
Fler som bloggar:
- Staffan Lindström om partibränder..
-Rasmus Lenefors om ett parti som inte borde vara sämre.
- Sig-Britt Ahl som efterlyser Mona...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt,
