Det har lett till att året verkar avslutas med en ännu märkligare diskussion. Socialdemokratins framtidsprojekt ska vara att ha en bortre paratens i a-kassan. Låt gå för att fler i ledarskiktet helt plötsligt sluter upp bakom kravet. Men på samma sätt har Sahlins avgångsbesked gett en rygg att gömma sig bakom om man själv varit ansvarig men gärna vill fortsätta. "Blame it on Sahlin".
Helen Pettersson är med rätta förbannad.
Jag är arg för att jag har partikamrater som tycker det är viktigare att positionera sig än att följa partikongressens beslut om vilken politik vi ska föra.Och sammanhanget verkar folk med ansvar fly från det faktum att valbudskapet har kommunicerats av hela partiet. En ledning och hundratals engagerade sossar som med gott självförtroende har röstat fram en politik på en jobbkongress och sedan ägnat ett halvt år 2010 till att prata partiets politik. Dessvärre lyckades inte vi (vi!) övertyga väljarna.
Jag tror själv att en förklaring till den politiska cirkus som nu pågår i vissa kretsar orsakas av senfärdigheten i valanalys och ett krisläge där olika "maktcentra" griper tillfället för att flytta fram positioner. Samtidigt sitter på många håll nyvalda företrädare, som skulle visa på den där förnyelsen, och i sina händer har de politiska program som till det yttre har fått ett alltför svagt stöd av väljarna. "Det ska omprövas" nu men frågan är vad. Visst finns de gamla vanliga debatterna om huvudmannaskap, vinster i välfärden och en eller annan skatt eller kärnkraftsreaktor men mer? Hos i princip alla jag har mött eller läst under hösten finns ändå en ganska stark övertygelse om att de bärande idéerna inte bara håller utan måste återlyftas.
Den slutsatsen kom också Ulrika Schenström fram till. Okey, lite märkligt att ett av de bästa bidragen till (S) förnyelsedebatt kommer från Reinfeldts tidigare medarbetare. Även detta helt utan självklara råd och mer av reflekterande. "S bör hitta sina rötter, hitta sig själv". Samtidigt med tomheten nationellt och de så flitigt förekommande proffstyckarnas ständiga utspel i olika sammanhang rullar en politisk vardag på. Som Helen Pettersson skriver: "
Vardagspolitiken har inte tagit slut. Nej, jag ägnar mina dagar åt att bedriva praktisk politik. Vi hanterar statsbudgeten i riksdagen just nu. Där ägnar vi oss åt allt annat än tillbakablickande. Där sker politikutveckling, samtidigt som olyckskorparna påstår att vi ingen politik har. Well, de har fel.Reinfeldt visste vad som skulle göras i moderaterna. "Bunkergängets" orimliga fokusering på sänkta skatter hade underminerat hela trovärdigheten i den ekonomiska politiken. På punkt efter punkt arbetades politiken om, "dynamiska effekter" som finansieringsmodell omprövades. Hade socialdemokratin varit vänsterpartiet så kanske den åtgärden var nödvändig. Och på enskilda områden kan det var en viktig process nu också men knappast som det stora förändringsområdet. Svenska folket har en ganska mastodont positiv syn på de välfärdsprioriteringar som (S) står för, och detsamma gäller dess finansiering med skatter. Det finns områden med svagheter. Men väldigt få har ens varit i närheten av konkretiseringar om hur en annan inriktning av politiken skulle se ut.
Jag tror inte på ett dödsdöms socialdemokratiskt parti. Det finns mycket goda chanser att komma tillbaks och att återvinna stöd. Men tröskar partiet in sig i en labyrint av höger-vänster, av personstrider, av underkännande av en politik som väljarna trots allt gillar, av debatter om i sammanhanget små frågor osv, blir vägen tillbaka jobbig. Det ansvaret kan inte axlas av en snart före detta partiledare.
Fler bloggar:
- Peter Högberg om trötthet--
- Lena Sommestad om unga som ska lyfta.
- Partistaten med medlemsenkät.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt
