torsdag 2 december 2010

Om lobbyister och om folkvaldas egenplitande med motionstexter

[uppdaterad] Det viktigaste kanske saknas i DN:s "avslöjande" idag om att riksdagsledamöter tar till sig texter från lobbygrupper som de använder till motioner. Det faktum att nästan samtliga motionen avslås. Det andra som saknas är den granskning som lokala kollegor till DN-redaktionen gör av ledamöternas aktiviteter. Skrivs inga motioner och ställs inga interpellation är det inte ovanligt att ledamoten pekas ut som "lat" och hamnar långt ner på rankinglistan. Om detta gissar jag, eller vet jag i alla fall till delar, att riksdagsledamöter från alla partier kan känna som en plåga.

Det
Sverige brister i när det gäller lobbying, är kunskaperna och erkännandet mer officiellt av lobbyisters funktion. Jag tror att både folkvalda och lobbyister skulle må bra av större öppenhet i den meningen att svenska folket ska kunna veta vilka som aktivt verkar i parlamentets lokaler. De företräder intressen som förvisso kan önska beslut som gynnar de själva men som också är den del av det svenska samhället. Att tala illa om politisk påverkan är därför rent löjligt. I stället är det ju en bas i demokratin - dialogen mellan väljare och valda. Att inte alla kommer att åka in och begära tid hos en ledamot är klart. Därför fyller också andra delar av demokratin, som exempelvis partierna, sin roll.

Så hur
ska man då se på de kopierade texterna? Ett företag, en intresseorganisation eller en patientförening som skriver ner sin bild av brister som bör rättas till. Jag tycker inte att det är fel så länge ledamoten står för sitt förslag. Att hänvisa till att man inte själv har författat är förstås inte möjligt och heller inget som en ledamot skulle prata om utan att bli tillfrågad. Men fel? Inte så länge man står för det man föreslagit.

Jag har i förvisso i riksdagsarkivet sett en del texter som jag känner igen från ett eget tangentbord. Men det kommer att förbli min sak. Ledamot äger texten och det politiska innehållet. Om författandet sedan har tillkommet av ledamoten själv, av politiska sekreterare eller av en intresseorganisation torde vara sekundärt. Och dessutom är det ingen nyhet. Sen kan man också fundera på gränsdragningarna. Är det de exakta formuleringarna som är avgörande? Eller är det förslagen i sig?

Jag skrev om ett exempel när det gäller gårdsförsälning av alkohol. Där har jag kraftfulla invändningar mot en del i tankarna. Men att det är önskemål om en bättre marknad för vinproducenter som har orsakat förslaget är tydligt oavsett texterna. Hur avvägningen ska göras mellan en rätt till gårdsförsäljning och de alkoholpolitiska målen är däremot något som samma riksdagsledamot ytterst också ska avgöra. Granska politiken i sak, dess effekter och eventuella skavanker. Men tönta inte, som DN:s Maria Crofts gör i papperstidningen med en "analys" som jämför med fusk i skolan. En B-artikel också där.

Fler bloggar.
- Almegabloggen, Chefsblogg.se, Josefin Strömberg,
- DN om fler lobbyister.
- DN med kartläggning över motionsskrivare...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,