Där vill jag ha mer. Den allians som styr landet behöver en aktiv politisk opposition som granskar regeringspolitiken och står för ett alternativ. Vi är väldigt många som vill att socialdemokratin ska ha och nu ta den rollen och göra det på allvar.
Sverige förändras. Igår hörde jag att dagens regler för arbetslösa innebär krav att ta ett jobb, även om arbetsplatsen inte har kollektivavtal. Arbetslösheten är hög och det förflyttar maktpositioner, tvingar fram sämre villkor och i tider med borgerlig regering är den ekonomiska makten förenad med den politiska. Fördelningspolitiken är stendöd och finns snart ens som begrepp i debatten. Barnfattigdomen tränger sig på och Sverige tappar viktiga positioner som ett bästa land för barnen. I veckan hade jag en annan bild från Sverige: En sjukvård där nya privata aktörer stänger ner och tackar för sig därför att deras patienter är alltför gamla och skröpliga! En medveten omfördelning sker av tidigare gemensamma tillgångar till privata intressen. I går var det SvT:s Rapport som berättade om friskolornas vinstnivåer. Allt skattepengar som tyvärr inte kommer de elever till del som behöver det.
Sverige förändras samtidigt som socialdemokratin som rörelse är förlamad av inre processer och på toppen av detta eländesberg som har byggts på under hela hösten läggs också en praktfull skandal nu döpt till PrimeGate. I det läget har partiets aktiva och inte minst dess ledning ett val, något som jag igår efterlyste i form av ett brev. Huvudpoängen är: ta ett gemensamt ansvar för att dra upp oss från den sankmark vi tyvärr har kört in på efter senfärdighet i eftervalsarbetet, partiledaravgång, positionskrig och allmän upprorslystnad, inte sällan driven av något inre behov av personlig profilering, ett exempel kommeterar Jan Andersson här..
Min stora farhåga är att detta bara är början. När nästa uppgift ska betas av, politiken, riskerar (S) att länge fastna i ett höger-vänster-krig a la SSUs tidigare historia. Inte så att flertalet av partiets väljare eller medlemmar kräver eller förväntar sig det. Tvärtom. Men vad spelar det för roll när egna positioner ska hävdas.
Det väljarna kräver och förväntar sig, besked om politiken och färdriktningen, är bordlagd till oviss framtid. En oansvarig och oacceptabel hantering som riskerar socialdemokratins möjligheter i framtiden. Där är partiet inte klara med ansvarsutkrävandet. Det måste göras till en skyndsam process. Problemet är att ingen verkar ta ansvar för något av dessa akuta uppgifter. Under tiden regerar Reinfeldt landet. Allt gott som ändå görs av aktiva sossar i riksdag, landsting och fullmäktigeförsamlingar försvinner i den totala oredan. Som om någon redan bestämt att socialdemokratin mår bäst av att först brytas ner och sedan byggas om och upp. Jag tror att det är en rysligt farlig strategi.
Att läsa:
- Röda Berget om jultal, Johan Westerholm om insiktsbrister, Rebellabloggen om primeaffären, Kristina Palmgren om barnkonventionen, Mary Jensen om jultalet, liksom Martin Moberg, Roger Jönsson om alliansregeringen och de äldre, Löntagarbloggen om privata intressen och tunnelbanor, Jämlikhetsanden om att bygga laget från grunden, Sandro Wennberg om tillväxt, Lena Sommestad om PR-metoder, Anne-Marie Lindgren om Socialdemokratin och tillväxten, Marika Lindgren Åsbrink om tillväxt och PR-firmor, Anna Vikström om skolhälsovården, HBT-sossen om en trång kavaj, Mats Engström om Prime och kriskommissionen. Thomas Hartman om primeskandalens effekter.
Och därtill Maria Hagbom om bloggat om Reinfeldts jultal med "pik" till undertecknad om "bitterhet". Även om det stämmer generellt så ska nog Maria inte se just jultalsanalysen som ett uttryck för det.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, mona sahlin, prime, tillväxt, svenskt näringsliv
