Jag skrev då ett bidrag till Stockholmstidningen. Rubriken handlade om det stora uppdraget som socialdemokratin borde ha enligt min mening. Jobben och kampen mot den arbetslöshet som hade dragits upp av den bildtska regeringen som fick sparken av väljarna 1994. Det var kris i Sverige. Men också behov av att skapa efterkrisprogrammet. "Välfärden skulle komma första" var en ingång och det blev delvis krig mellan partivänster och partihöger, inte minst om a-kassan som hade sänkts i krishanteringen.
14 år senare är det jul igen. 14 år senare finnns facebook och det är delvis män och kvinnor från den tiden jag ser tycka till även idag. 14 år senare med en stor skillnad: Socialdemokratin hade då fått väljarnas förtroende att leda Sverige igen: Eller som Wiki berättar om valresultatet då:
| Socialdemokraterna Ingvar Carlsson 2 513 905[1] 45,25 +7,54 161 +23 Moderata samlingspartiet Carl Bildt 1 243 253[1] 22,38 +0,46 80 +−0 |
14 år senare ska en av de ledande i krisbekämpningens socialdemokrati på 90-talet, som fick mycket intern kritik för regeringsförslagen, avgå från posten som partiordförande, Mona Sahlin. Till skillnad från då har partiet inte makten i Sverige. Det har Fredrik Reinfeldts moderater som med tiden döpte om sig till "nya", vann ett kraftigt förtroende, förändrade Sverige och återvann förtroendet 2010. I ljuset av det är den socialdemokratiska eftervalshanteringen särskilt plågsam att följa.Och Björn Elmbrandt sammanfattar i Dagens Arena:
Fortsätter tomtarna i den här takten blir det snart 20 procent i Sifo, och United Minds kan säkert – med stöd från Svenskt Näringsliv – få ned siffran till 15 procent i sina opinionsmätningar. Visst, mor själv är på välförtjänt semester, så det är förklarligt att det råder ett ledarlöst tillstånd i verkstaden. Man kan ju ta det lite lugnt, i vart fall tills en ny tomtemor eller tomtefar hunnit väljas. Om det nu blir en sådan.
Aftonbladet berättar idag att en före detta SSU-ordförande möjligen hotas av uteslutning. En fortsättning på den "Primeskandal" som nu upptar partiets tid och kraft. Kanske speglar Västerbottenkurirens skribent Robert Johansson stämningsläget i ett inlägg: "Det är dags att vädra lössen ur den röda fanan". Just det där språkbruket oroar mig, oavsett hur rätt man kan ha i fördömandet av metoder för att påverka partiets politik. Jag skulle önska mig en rak kedja: Fram med fakta. Döm av och avgör "primefrågan". Gå vidare med det politiska programmet och de politiska debatterna. Och se till att få ledarskapet på plats.
På andra sidan blockgränsen verkar det ske som borde ske på min sida. Idag fortsätter SvD sina samtal om borgerlighetens politikutveckling. Intervjuad är Mats Odell, kd, som bland annat tycker "arbetslinjen" har gått lite för långt när det gäller barnfamiljerna. Och i DN är det ingen ordförandekandidat i (S) som intervjuas om framtiden och kommande reformer utan statsminister Reinfeldt. Han talar om ett nästa steg för att ge kvinnor ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Det är jul och, för många men inte alla, möjlighet till vila och återhämtning. Och kanske ger en tillfällig paus i det politiska Sverige lite insikt och ny energi. Som det nu verkar behövs det bäst och mest till Arbetarepartiet - Socialdemokraterna, det parti som ändå på valdagen fick så många röster att det fortsatte vara största parti. Men framtiden?
Mer: Johan Westerholm, Peter Johansson, Mattias Lundbäck, Paul Ronge på blogg och Newsmill,
Fredric Kjellberg, Hållplats Hådén, Kent Persson, Magnus Ljungkvist,
Läs mer på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt,
