Men jag undrar när Sverige ska få en integrationspolitik som ser bredare än så? Genom åren har problemen ofta debatterats utifrån enskilda sakområden men allför sällan utifrån helheten. Det har varit antingen skola eller språk eller jobb eller bostadsområdet eller "invandrare" som något enskilt "promlemkomplex". Mindre sällan en av de viktigaste förklaringarna. Diskrimineringen som för med sig så mycket annat i sitt släptåg.
Erik Ullenhag är på rätt spår men spåret är alltför smalt för att lösa problemen. Vi behöver en integrationspolitik som bryter segregationen genom att angripa flera områden på en gång. Tyvärr har insatser som har haft det som mål varit korta projekt, som "Blommanpengar" eller "Storstadssatsning".
Gör skolan till ett viktigt hjärta i områden som präglas av segregation. Gör det genom att börja redan i förskolan! Men se också till att både den offentliga och kommersiella servicen fungerar där, allt från bankomaten över pendeltåget till livsmedelsbutiken och städningen av vägar och parker. Se till att ta ansvar själva: det innebär att myndigheter som arbetsförmedling, försäkringskassa och kommunen själv måste se till att det här finns det bästa servicen, kanske som riksdagsledamot Ygeman en gång föreslog och som är en bra illustration: "Flytta riksbanken till förorten", som vinklingen blev i medierna av en riksdagsmotion. Se till att vården får resurser som kan möta de behov som invånarna har. Stärk gärna med blandade upplåtelseformer men tro inte att blandningen i sig löser alla problem! Vi ska bygga om och bygga energieffektivt: Passa på att bygga om också för nya verksamheter och utrymme för ett lokalt näringsliv. Och mycket mer än så.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, segregation, integration, erik ullenhag, regeringen, förorten, skola, klassamhälle,
