Socialdemokraterna blev, hur man än vänder och vrider på sin önskan att tala kris, Sveriges största parti i valet. Om än mycket knappt. De 100 dagar som har gått sedan valdagen har sannolikt mätningarna rätt i att läget nu ser annorlunda ut. Man frågar sig: bär Reinfeldt på en "hemlighet" som har gett oss detta nya politiska Sverige? Jag ser det inte så. Snarast är det en väntat moderat framgång som kombineras med en utarmning av de övriga tre borgerliga partierna i kombination med en opposition som av många skäl kom till korta i valrörelsen. Om detta har jag skrivit i "Eländesvalet". Och Reinfeldt har sannerligen inte jobbat med något hemligt recept. Snarare med basal teori om politisk kommunikation.
Strategin lade fast tidigt. Själva grunden menar jag redan i 90-talets böcker med insikt om Sverige och svenska väljare. "Man vinner inte val i Sverige utan att vara "sossig". En målmedvetenhet om att erövra trovärdighet i centrala frågor som väljarna bryr sig om vid sitt val av parti. Inte i "viktiga frågor" i stort. Den ekonomiska trovärdigheten kunde byggas på en stabil grund efter förra regeringens saneringar av statsfinansierna. Reinfeldt och Borg rensade bort alla luftfinansieringar ur budgeten, så kallade "dynaminska effekter". I stället för Bo Lundgren skatteprat sattes jobben främst redan från början. Så har också moderaterna i årets val en total bild i väljarnas ögon av att ha pratat just jobb, inte sämre ersättningar. Alliansen tog bort det som svenska väljare ofta har förknippat borgerligheten med: splittring, söndring och ekonomiskt moras.
Vid övertagandet 2006 var allt förberett sedan långt tidigare. Principen var att sjösätta de stora strukturförändringarna först, så att allt hinner sätta sig. (S) skulle inte kunna vända utvecklingen åter. Det som före valet och inte minst i de "Nya moderaternas" födelse var talet om "skattesänkarmyntets baksida" som skulle bestå av välfärd, tappades bort. Motiven var "låg- och medelinkomsttagare", en tämligen bred grupp som faktiskt i plånboken fick uppleva något påtagligt. De goda finanserna gav också möjlighet att skjuta till resurser till välfärden. Inte tillräckligt men några allvarliga nedskärningar blev det knappast.
Budskapet om jobb, skola, ekonomiskt ansvar och de "breda gruppernas" sänkta skatter i kombination till det övriga, allt sammanhållet i en berättelse om Sverige som rabblades år efter år är basen till framgången. Och så två faktorer till:
* Reinfeldt har en personlig förmåga att med någon form av blandad kyla och intresse kunna avfärda saker: Bara det att en svensk statsminister i TV år 2006, utan att straffas av väljarna, kan låta förvånad över något som heter klimathot och vända 180 grader från valbudskapet och låta som Sveriges ledande miljöpolitiker kräver något alldeles extra. På samma sätt har han trots kritiken klarat även ursvåra frågor som sjukförsäkringen. Även om de rödgröna "vann" just den frågan om man läser vallokalsundersökningarna. Reinfeldt lär har kallats Tvålen. Ett utmärkt passande smeknamn.
* LAS-expemplet: En del politiska frågor är mer av signalfrågor än praktiska problem som ska lösas. När moderaterna skrotade sina krav på skarpa förändringar av anställningsskyddet gjorde man det med vetskap om att det skulle betyda väldigt lite skada för företagen. 40 procent av företagarna röstade på ett moderat parti utan krav på LAS-avskaffande, att jämföras med 12 procent på centern och 16 procent på (S). Grunden till en ny bild lades tidigt.
Jag tror inte på något "hemligt" bakom de förtroendesiffor vi nu ser. Samtidigt är det ganska brutalt framräknade: att nästan alla blir glada med Reinfeldt som moderatledare, i alla fall för tillfället, må vara hans och moderaternas kalla strategi. Det ger trots allt makten. Men det måste trots allt finnas ett parti framöver som vägrar acceptera att ställa en grupp utanför av principiella och ideologiska skäl. Ett parti som inte kan nöja sig med att "nästan alla" är med på tåget. Jag hoppas förstås och förutsätter att jag där talar om socialdemokratin. Om detta och om hoten mot Reinfeldts hittills så framgångsrika strategi tänker jag återkomma.
Mer att läsa:
- DN och AB; om förtroendemätning
- Ulf Bjereld som (S) motdrag
- AB om så kallat "heta kandidater"
- Johan Ingerö "proffstycker" och bloggar.
- Thomas Böhlmark om en så kallad landsfader....
Fler: Martin Moberg, Kent Persson, Roger Jönsson, namnen Soilander, Magnus Ljungkvist, Johan Westerholm,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna,
