Därför vore en bra start på det nya året om socialdemokrater slutade hänga med huvudet och be om ursäkt. Räta på ryggen, ni har skapat ett av de mest anständiga samhällena i världshistorien.Det bakåtblickande med stoltheten över vad socialdemokratin har presterat är knappast partiets svaghet. Desto mer har hösten gett intryck av att vägvalet för framtiden är så mycket svårare. Men är det så? Karin Pettersson nämner ett antal samhällsproblem som består och förstärks i dagens Sverige. Samhällsproblem som alltid har varit drivkraften för arbetarrörelsen. Valet i september verkar ha rumsterat om i tankegodset och osäkerheten om uppgift och mål förefaller nu total. Redan i det första steget blev detta tydligt: När en eller annan antydde att valresultatet var katastrof men att det nu var skäl att få vidare, se framåt, möttes det med retoriska örfilar: "Du har inte fattat krisens allvar". "Det är kris för f-n". Alla försök att vända framåt, vända till möjligheter, möttes av samma dask i baken. "Fatta att det är kris".
Man kan faktiskt ha läst på ganska bra om valresultatet men ändå se möjligheter för framtiden. Man kan också, vilket skrämmer en del, se framtid och möjlighet frånkopplad från persongalleri och annat. Visst; ledarskap påverkar politik (förhoppningsvis). Företrädare ger bilder av partiet, positiva eller mindre dito. Väljarna ser allt mer till person när det röstar men framför allt dömer de partiernas vägval ideologiskt och sakligt utifrån den bild dom har /får. Den som läser om eländesvalet 2010 borde inte ha så vansinnigt svårt att bredda analysen av valförlustens orsaker till ett mer avancerat resonemang.
Det Karin Pettersson skriver handlar om samhällsanalys och en vilja att förändra som drivkraft i politiken. Jag är helt övertygad om att de 1,8 miljoner väljare som trots allt röstade (S), hade någon förhoppning om att detta skulle driva partiet också efter årets val. Ibland kan jag känna att vi under hösten har svikit de väljarna i vårt inre kaos. Vi har inte levererat den tydliga opposition som borde ha levererats och som garanterat fanns förhoppningar om.
Låt dag ett på nästa år handla om framtiden, om samhällsproblemen och våra lösningar på dessa. Låt dag ett, oavsett ledarlöshet, valberedningsarbete, nej-tack-kandidater och annat, vara början på en "ny tidräkning" för socialdemokratin. Jag vet inte om de tongivande debattörerna som nu turnérar runt på det ena efter det andra seminariesamtalet om S-krisen, menar att det är brister i (S) förmåga att "leva i samtiden" som är orsaken till det fortsatta opinionsfallet under hösten. På ett sätt, självklart: Väljare vill veta vad partier vill. Väljare vill veta vilken politik man tänker föra. Väljare ser mycket sällan de interna spel som pågår inom partier och bryr sig tämligen lite om detta. Bara leveransen görs.
Det där är viktigt. Väljarna har beställt. Socialdemokratin har som leverantör inte plockat fram varorna ännu och i vissa delar inte ens tillverkat dem. Socialdemokrater har däremot ägnat mycket tid till att debattera lämplig förare för leveransen. Det säger sig självt att väljarens beställda varor aldrig kommer fram med ett risigt fordon, med punkterade däck eller till och med om motorn är uttagen. Leveransen når heller inte fram med aspackad chaufför, med bortslarvade leveransadresser eller med en förare som inte har behörigt körkort. I september beställde svenska väljare från en annan firma. Socialdemokratin kan bara konkurrera om logistiken ses över i sin helhet.
Läs också Johan Westerholm
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna,
