En kriskommissionärs tankar om jobb och tillväxt

Hur tror du att vi hade reagerat om någon för ett år sedan hade kommit fram till oss och sagt: "Socialdemokraterna bör driva frågan om jobben i valrörelsen. Den är viktig för att få förtroende". Själv hade jag nog ganska avmattat svarar ja. Saken har ju varit självklar länge. Möjligen hade jag betonat "JA" lite extra eftersom det var jobben vi förlorade på 2006. Hade samma person för ett år sedan fortsatt med: "Vi måste driva jobben och inte prata skatter. Skattesänkningar är inte vår dagordning". Jag hoppas att mitt svar även där hade blivit artigt och inte på något sätt nedlåtande. Men en sådan dagordning har aldrig varit vår vinnare. Jobben, trovärdighet i den ekonomiska politiken, samhällsansvar, tillväxt och dess fördelning. Och detta utifrån en samhällsanalys där vi ser samhällsbrister. Jag tror att åtskilliga av mina egna blogginlägg under valåret hade dessa teman. Att valrörelsen fick en helt annan debatt var också mina slutsatser den 2 oktober.

Nästan tre månader senare läser jag om den S-märkta kriskommissionens slutsatser eller möjligen formellt ännu Ardalan Shekarabis egna tankar.. "Jobben ska hjälpa S tillbaka". Min första tanke blir något i stil med: "Men Ardalan....." Det är förstås inget snack om att slutsatsen är riktig. Men som sagt, fanns svaret för länge sedan. Långt före valrörelsen började. Jag menar ändå att det är positivt att man upprepar partiets grundtanke även nu. Att jobba igenom sin syn på samhället är aldrig fel.

"Socialdemokratin tappade samhällskritiken", menar kriskommissionen (Ardalan). (S) hade utvecklats till mer av förvaltare än reformister. Även här träffar Ardalan rätt men även här kan man komplettera: en av väljarnas signaler verkar ju ha varit att det var lite väl mycket samhällskritik. Fokuset på "de sjuka" upplevdes möjligen hjältemodigt och bra men väldigt få i väljarkåren kände att det berörde de själva. "S- ett parti för elände" möjligen. Där tror jag minst lika mycket på de som menar att partiet saknade berättelsen om Sverige för de så kallat breda grupperna. Inte minst de som gjorde klassresan, som fixade utbildningen, som fick drömjobbet och som etablerade sig i villan, radhuset med familjen, kanske i en Stockholmsförort. Vilken berättelse hade socialdemokratin för dem många? Och är det där just ordet "samhällskritik som passar?

Nej! Glöm det! Socialdemokratin är en politisk kraft som kan ha fler tankar i huvudet samtidigt. Vi kan både stå för den mer positiva synen på politikens uppgift och hålla fast vid, utveckla och bli mycket bättre på att tala om att bryta samhällsklyftor. Ingen annan politisk kraft har en politik för att bryta den segregation som är storstadens andra sida av myntet. Inte heller där var socialdemokratin självklar, även om vi till och med gick fram i en del stadsdelar. Och vår styrka är att hålla ihop de två uppgifterna. Förr har vi talat om en generell välfärdspolitik som verktyg. Inte helt fel att återupprätta.

Samhällskritik behövs. Jag tror att det ligger mycket i den "öppna kriskommissionens" idépapper. Vi har under partiets tid talat mycket om de stora perspektiven. Men ibland blev vi försvarare för byråkrati och "system" snarare än stod på den enskildes sida. Där finns en hel del samhällskritiskt att göra. Och för att upprepa: även utifrån de kvarvarande och delvis växande samhällsklyftorna.

Tillväxten: Aftonbladets Katrine Kielos skriver om detta och slår tillbaka talet om att tillväxt är liktydigt med "högervridning".

Tillväxtpolitik kräver ett helhetsgrepp på utbildning, innovation, infrastruktur och finansmarknader.  Då krävs en politisk idé.  Tillväxt har historiskt varit en paradgren för svensk socialdemokrati, eftersom man har haft just detta:  En politisk idé.  Vad har hänt med den?

I samma anda skriver Anne-Marie Lindgren, delvis som en reflektion över den så kallade "Prime-gate"-härvans orsak. Att några ser behov av att påverka (S):s syn på tillväxt. För fyra miljoner....

"Tillväxtpolitik handlar om att skapa gynnsamma samhälleliga förutsättningar i alla de här avseendena. I dag kan man förmodligen ringa in de viktigaste frågorna genom två I och ett U – innovationer, infrastruktur och utbildning. Till infrastrukturen ska man räkna bostadsbyggandet och – som en intressant tanke från just unga s-debattörer – finansmarknaderna. Det är detta socialdemokratisk debatt ska vidareutveckla.

Socialdemokratin kan trots allt få ihop en politisk krisanalys som kan vändas till den där framtidsberättelsen vi så innerligt behöver. Ardalalans utspel är i mångt och mycket självklarheter men inte alls orimligt att upprepa i det läget vi är i. Förslaget om tjänstemomsen som tas upp är viktigt och något som har funnits med i programmet för Stockholms län ganska länge. Om partiets "förnyare" tar sitt ansvar och utvecklar resonemanget till en konkret dagordning så läggs en god grund. Om också de som hellre talar om "reformer" gör samma hemläxa finns goda möjligheter att, under en ny modern och initiativrik partiledning, få ihop något som bär in i framtiden.

Fler: Johan Westerholm, Thomas Böhlmark, 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, kriskommissionen, socialdemokraterna, tillväxt, prime,