Skälet var att de få minuterna i radion gav en så oerhört tydlig illustration av det obefintliga fundament som den så kallade "jobbpolitiken" står på. Finansministern kom inte undan med teoretiskt filosoferande när den arbetslösa Karin Åberg krävde svar.
Mona själv upprepade samma tema i torsdagens frågestund med statsministern i riksdagen.
Hur ser sambandet ut när det gäller jobben? Varför får en arbetslös ungdom jobb för att ni lånar till ytterligare skattesänkningar – samtidigt som pensionärerna halkar efter ännu mer?I inlägget tar hon också upp det som har avslöjats om sänkta löner som en faktor i den ekonomiska politiken. Det är tydligen så man tänker sig fler jobb i Sverige.
Svaren om detta saknas fortfarande. Och förutom retoriken som inte klarar att dölja verklighetens växande utanförskap, lade jag själv till en extrafråga, efter frågestunden. Bakgrunden är att alliansföreträdare lyfter fram de sänkta skatterna på ca 100 miljarder som något "jobbskapande". Man kan förstå , om än inte acceptera det, hur man tänker med "lägre ersättning tvingar ut folk".
Hur tänker sig att de sänkta skatterna för t.ex. statsministern själv ger fler jobb?Detta är ännu en obesvarad fråga. Ersättningar till arbetslösa försvaras med "finanskris". När mynten i samma kassakista minskar genom de lägre skatterna är krisen inte längre något att tala om. Det finns stor anledning att framöver återkomma till frågorna i Monas blogginlägg.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemomkraterna, jobbkris, jobbävning, rödgrön.se, arbetslöshet, val 2010, anders borg, fredrik reinfeldt, regeringen, alliansen, finanskris, jobbkris,