lördag 3 april 2010

(S)tora möjligheter att vinna storstäderna - men...

I den hagelsvärm av mätningar om väljaropinionen som nu pockar på uppmärksamhet är det  idag storstadsväljarnmas särskilda kärlek till moderaterna som uppmärksammas. Novus har för TV4 / Aftonbladet gjort en mätning som vittnar om stora skillnader i partiernas stöd mellan stad och land. Om detta har jag bloggat förr. Min enkla teori har varit, och är, att storstadsväljarna i grunden inte har annorlunda syn på de stora frågorna i valet än andra. De kommer på valdagen att rösta för jobben, för en trovärdig miljöpolitik och för det alternativ som ger utrymme för att förbättra kvaliteten i välfärden. Jag är samtidigt lika övertygad om storstadsväljarnas avsky mot ökade klyftor i samhället. Där ligger en stor potential för de rödgröna och för socialdemokraterna.

Visst
finns det skillnader som ger förklaringar och möjligen ger ett parti som talar om "klyftor" och "orättvisor" särskilda utmaningar. Jag är kanske ensam men jag kan i alla fall se en koppling mellan starka moderata fästen och exempelvis "pengar på banken". Det gäller exempelvis moderatledaren Reinfeldts egen hemkommun Täby. Där har snittinvånaren 139.000 kronor på banken i finansiella tillgångar. I den bastanta S-kommunen Botkyrka är snittet 25.000. (2007)

Jag är optimist och tror inte att egoismen ännu har slagit igenom i politiken. Jag tror att Reinfeldts tal om "jobb" och "kamp mot utanförskapet" var en huvudförklaring till framgångarna också i storstäderna, där allt fler väljare avgör valutgången. Jag är helt övertygad om att storstadsväljare generellt har värderingar som stämmer mycket väl med socialdemokratins. Däremot kan stödet inte tas för givet, något som kanske är (S) största misstag. Politik handlar om att tala om det som är relevant i människors vardag. Om lösningar på de problem som väljarna ser och kräver lösningar på.

Här är kanske inte lösningen att (S) försöker vara attraktiva för den väljargrupp som i Täby, Danderyd m.fl har "vardagsproblemet" att veta hur man ska göra av med sina pengar. På motsatta sidan har partiet en stark politik för dem som lever i storstadsregionens mest utsatta delar. Där kanske det mer handlar om att kunna berätta om politiken. Utmaningen är väl att vara ett självklart val för dem har det ganska hyfsat ekonomiskt, som söker ganska öppna svar på hur partiernas politik underlättar vardagen, ger barnen den bästa grunden för framtiden och hur viktig service ska få en högre kvalitet utan att skatterna tar mer av inkomsterna än nödvändigt.

Och
, tabellen ovan till trots: Kanske ska vi fundera över tonläget till storstadsväljarna en gång till.
Det är oerhört viktigt att ha förslag för a-kassa och sjukförsäkring. Detsamma gäller för hyresrättsbyggande och "stöd till elever med behov av särskilt stöd". Detsamma gäller anställningstrygghet och pensionärers skatter. Men att ta ett par steg till för att kunna berätta en "story" om framtiden som också utgår från den vardag som medelklassens väljare i Huddinge, Haninge, Järfälla och Solna lever i och de krav de ställer på politiken är centralt om partiet ska ha en chans att öka från de 25 procenten. Tiden för att nå ut med den berättelsen är ganska kort om det ska få genomslag på valdagen. Att då klara av att kombinera (kombinera!) det socialdemokratiskt djupt liggande att "slå vakt om de svaga" med att faktiskt också ha en framtidsberättelse som attraherar de som också lyckats i det av (S) önskade framgångsrika och jämlika samhället är en bra början. Inte sällan bor de just i storstäderna.


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Britta Sethson sa...

Håller fullständigt med dig Peter

Det gäller att sluta kontrakt med de svaga grupperna och medelklassen. Så där 70% av väljarkåren. Högavlönade och välbärgade är meningslöst att satsa på. Antingen är man vänster i alla fall (som jag) eller så är man höger och då spelar det ingen roll vilken politik som presenteras.

Vi har klarat det förut i partiet. Men det gäller också att se att kartan ser annorlunda ut nu än för femtio år sen. Vi måste ta till oss att arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut och att vår politik har skapat självständiga och välutbildade människor. Det ville vi ju också.

Sätt igång med debatter och gediget folkrörelsearbete ute i förorterna. Lär de unga hur de kan vara med och påverka sin vardag där i Flemingsberg eller var det nu är! Låt det bli en permanent verksamhet. Se till att de här ungdomarna kommer in i beslutande församlingar och blir förebilder. Det är nog inte lätt men jag är övertygad om att det går.

Det finns ju redan en lysande förebild i partiet: Ibrahim Baylan.

Bra analys sa...

Klok analys, men jag vill tillägga att vänsterna största problem blir att de pratar mest om hur de skall lägga rabarber på Täbybornas bankkonto i stället för att tala om hur fler kan få mer pengar på banken.