Åman skriver om makt. Om en socialdemokrati som efter maktförluster inte ser vägen framåt och som saknar identitet. Redan där begår Åman ett misstag. Socialdemokraterna både föddes och växte upp utan makt, som en folkrörelse för många "vanliga hederliga arbetare" som då saknade rösträtt. Man föddes som en motkraft mot de borgerliga krafter vars partier ibland bildades som sammanslutningar av redan valda riksdagspolitiker. Om någon i sina rötter har makten som en medfödd extremitet är det väl moderaternas tidigare partibildning. Jag vet att historieskrivning inte är det partiets starka sida. Man har också, precis som Åman, all anledning att försöka skriva om den.
Visst har socialdemokratin haft makten under lång tid sedan -32. Endast en bråkdel av tiden har det varit i majoritet. Den makt som socialdemokratin har utövat därför att svenska väljare gång på gång har röstat fram partiet har oftast utövats tillsammans med andra. När man har tvingats i opposition så har ibland avspeglats i något av passivitet och uppgivenhet. Så blir det lätt om bra och "kloka" förslag alltid avslås av det parlament man sitter i. Fram till slutet känns Åmans text som en i raden från skribenter i borgerliga tidningar som utan större analytisk krav "skriver skiten av sossarna". Ett annat exempel fanns så sent som i gårdagens ledare med en ganska trist mening: Bildt är en populär utrikesminister, medan tanken på Juholt som statsminister skrämmer. Det kanske inte är underligt att dreven mot dem inte ser exakt likadana ut.
Affär eller inte. Jag har lätt att tolka väljare som förbannade men att "Juholt skrämmer"? Partiet gick upp i mätningarna före affären. Det verkade som om Juholt hade lyckats förmedla något som lockade det många kärnväljare och andra som tröttnat på regeringen Reinfeldt kände. En fara som partiet nu riskerar är att lyssna för mycket på dem som tolkar väljarflykt på grund av besvikelse efter affären som i stället politiska reaktioner. Det utesluter inte att Åmans sista stycke är angeläget.
Utan nytänkande får Socialdemokraterna svårt att utmana den borgerliga alliansen. Men hur ska det gå till? New Labour och Nya moderaterna må vara inspirerande exempel på att år i opposition kan användas till en tidigare otänkbar förnyelse. Men Nya socialdemokraterna?Om man som många borgerliga skribenter alltid gör, utgår från att en S-förnyelse måste vara mer av höger, mer av borgerlighet, ja då blir man som Åman besviken. Däremot låg det mycket i de råd som moderaternas förre strateg Ulrika Schenström rådde (S) på ett seminarium efter valkatastrofen. "Hitta rötter, bygg på grundvärderingar, bli tydlig". Man ska och måste följa med sin tid om man vill vara relevant. Men framtida styrka byggs inte nödvändigtvis på att snegla på andras positioner i politiken.
Det är lång väg att vandra för det socialdemokratiska parti som vill återupprätta sig i väljarnas ögon. Arbetet hade knappast börjat på allvar när Juholt-drevet började gå. Men det är långt kvar till valet och tre år är en evihet i politiken. I svensk politik har Sören Holmbergs ord blivit oförglömliga. "Alliansen är rökt". Så blev det inte och frågan är vem som vågar göra om samma icke-analytiska grej inför 2014?
Mer: Ab-ledaren, AB Ewa Franchell.
Fler som bloggar: Roger Jönsson om historieskrivning, Hannah Bergstedt om en t-shirt,. Thomas Böhlmark med försvarsskrift som ursprungligen skrevs av en moderat "historieguru". Historietema även hos Sebastians tankar, Andrine Winther, Mattias Lundbäck,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, DN, johannes åman,
