Det är tvärtom när det gäller politiken, både till dess innehåll och i de stora brister som den kommuniceras. Hägglund omvaldes så sent som för några månader sedan men nu stiger kraven på hans avgång nästan dagligen. Målet är att på extra KD-ting i början av 2012 få en ny ledare. SvD Brännpunkt idag har en artikel med flera tunga KD-företrädare som vill ha en ny partiledare.
Vi menar därför att Kristdemokraterna fram till sitt nästa riksting 28 januari, då partiledare ska väljas, bör ha en öppen och genomskinlig valprocess, där flera kandidater får göra turnéer i landet och presentera sig och sin politiska vilja för såväl lokalavdelningar som medierna.Det är partiets läge i opinionen som verkar vara avgångskravens rot. Inte främst att något skulle saknas eller vara fel i politiken. De försök som Hägglund själv har gjort att förnya partiets budskap har misslyckats rejält. Den stora retoriska inriktningen att tala om "verklighetens folk" och att likt forna tiders ungmoderater gnälla på "politiker som vill rumstera om i människors liv" har aldrig haft någon rot i folkdjupet. Hägglunds tal om att familjepolitikens idéer ska ligga fast men verktyget vårdnadsbidrag kanske omprövas kördes över av stämman som valde kravet att alla kommuner ska införa vårdnadsbidraget och att det ska höjas kraftigt. Tankar som inte gillas av alliansvänner.
Det är nog inte Göran Hägglund som är kristdemokraternas största problem, trots allt. Det torde snarare vara att partiet inte är relevant för människor och att alla försök att profilera sig i stället har försvagat profilen. Ska man vända utvecklingen mot den absoluta botten krävs debattinlägg med ny politik snarare än ältande i opinionssiffror, hur dystra de än må vara.
Mer att läsa:
Fler som bloggar: Röda Berget, Kent Persson, Peter Soilander,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund,
