Som vanligt sätter jag mig vid datorn för att skriva morgoninlägg. Jag gör det ofta med egna tankar i huvudet, saknar jag vill tycka till om. Jag gör det kanske oftare med inspiration från nyhetesflödet. De tidningar som helt självklart ligger på köksbordet varje morgon, elller från etermediernas rapporter. Eller från nätets ständiga uppdateringar av vad som händer och sker i världen. Jag gör det utan risk för att någon statlig myndighet ska fängsla mig eller till och med döda mig. Så är det i Sverige. Så är det inte i alla delar av världen.
Spekulationerna om vem som ska få årets fredspris pågår in i det sista. Det kan bli en bloggare, Lina Ben Mhenni från Tunisien, som genom bloggen A Tunisian Girl har blivit en kraft i den arabiska våren och i Jasminrevolitionen. Eller om vi nu envist ska kalla det "internetrevolution". Det absolut viktigaste är ju att samhällsförändringarna kommer och att människor vinner fred. Det är inte tekniken i sig som driver förändringen, som kritiserar och som ibland segrar. Det är människor med värderingar, med starka viljor att nå något annat och det är oftast människor tillsammans som gör förändringen. Men de sociala medierna har varit ett enastående verktyg i att samla och i att sprida tankar och information som aldrig någonsin hade kommit upp till ytan med enbart de "gamla medierna". Idag kl 11 kan en bloggare annonseras som fredspristagare.
Mer att läsa. DN, EKot, SvD;
Fler som bloggar: Canan Yasar, JMW,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredspriset, nobels fredspris, Lina Ben Mhenni, jasminrevolutionen, arabiska våren,
