I praktiken gör ju Reinfeldt inte bara försämringar i mycket av det välfärdssverige som väldigt många fortfarande önskar. Även vid arbetslöshet och sjukdom. Om detta talade Reinfeldt så sent som i kommentarerna till S-budgeten i förrgår på sitt föraktfulla och smaklösa sätt: Att stärka tryggheten exempelvis i form av förbättrad a-kassa är att använda skattepengar tilll de "som inte arbetar". "Arbetarledaren" Reinfeldt har skrotat alla fördelningspolitiska ambitioner. Jobbpolitiken har blivit till en sänkt krogmoms med mycket oklara jobbeffekter. De sänkta skatterna har till största delen gått till den grupp som redan har haft de högsta inkomsterna. Regeringen utreder hur det ska bli billigare för arbetsgivare att säga upp anställda utan saklig grund. Listan kan görs längre över regeringspolitikens udd mot just de arbetare som professor Ljunggren så ivrigt vill bekräfta Reinfeldts företrädarskap för.
En parantes i sammanhanget är att Ljunggren utan vidare analyser tycker sig se en möjlighet för Reinfeldt att fortsätta drömma om Mp-samarbete. Möjligen kan det av parlamentariska skäl finnas anledning för Reinfeldt att drömma. Men en faktor är tveklöst att en breddning av alliansens till att också innefatta Mp gör att en av överlevnadsstrategierna för Annie Lööfs Centerparti, om man ska tro på retoriken i alla fall, faller ihop. Det är ju att göra Centern till alliansens "gröna röst". En omöjlighet om alliansen skulle omfamna ett miljöparti som har ett miljöpolitiskt förtroendekapital i väljarkåren som vida överstiger Centerns.Om detta talar Ljunggren tyst.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, stig-björn ljunggren, alliansen, moderaterna, centern, miljöpartiet, fredrik reinfeldt, annie lööf,
