Förslaget till nytt moderat idéprogram lägger inte ut en kurs för framtiden utan går ut på att i efterhand skapa en överbyggnad åt den praktiska politiken. Dokumentet är fullt av honnörs- och värdeord men gör inga riktiga prioriteringar och går inte att använda som sjökort.Konkret menar SvD-ledaren att det behövs fler nya idéer i samarbetet. Reinfeldt borde göra en stor regeringsombildning 2012 och så ska allianspartierna formellt gå till val som just en allians. Redan det receptet känns också tafatt och vilset.
Och så nr 3): Veckans stora ras i väljaropinionen. Då tänker jag inte främst på exakta siffror. Viktor Tullgren har kloka invändningar mot själva mätningen men den är intressant att ta med som en indikation på att allt inte kan sägas gå i Reinfeldts önskade hjulspår i svensk politik.
Har alltså Sverige stöpts om i grunden när Reinfeldt möjligen avgår 2014? Har värderingar från borgerligheten slagit rot och växt ut och därmed förpassat arbetarrörelsens idéer till de inre arkiven? Ja, något som talar emot, förutom SvD-ledarens budskap, de unga väljarnas syn på politiken och Reinfeldts ras i väljaropinionen så är det hela förändringen av "nya moderaterna". De framgångar som har vunnits har i retoriska termer byggt på en anpassning till "vänster" och raderande av det egna tankegodset.
Så sent som i valet av centerledaren Annie Lööf slår det igenom, de värderingar som svenska politiker bara måste ställa sig på för att ha en chans. Annie Lööf började tala mer om "sämst ställda". De egna hjärtefrågorna som exempelvis "platt skatt" förklarades som "försöksballonger och allmänna debattinlägg.
Hur ska socialdemokratin själv förhålla sig till detta nya? I mina ögon måste det börja med värderingar och samhällsanalys. Vad vill vi? Vad drömmer vi om? Vilka är våra vägval och praktiska politik för att kunna närma oss målet?
Det andra om samhällsanalysen blir minst lika angeläget i opposition och samtidigt en stor möjlighet att göra vägvalen tydliga. Klyftorna ökar. Arbetslösheten bland unga är skyhög och det enda som borgerligheten har att komma med är sämre LAS och lägre löner, Allt fler skulle behöva få en högskoleutbildning men samtidigt minskar antalet behöriga därför att borgerligheten har stoppat och hindrat vissa elever från att få behörighet. Skatterna har sänkts, och därmed har många fått mer i plånboken. Men profilen är "mest till den som har mest". I vården behövs mer resurser samtidigt som de klyftor som finns mellan samhällsgrupper, exempelvis inom cancervården, inte kan bekämpas med vårdval. Sverige behöver ställa om till ett hållbart samhälle, ett grönt folkhem, men den vägen kantas i Reinfeldts Sverige av saktfärdighet, av en ofärdig politik och stora tveksamheter av vilken syn partierna har på detta. Samhällsbristerna gäller utöver detta områden som bostadspolitiken med stora behov men lite "action" hos allianspartierna. I stället är det S-märkta politiker som Anders Johansson, Sigtuna, -han med "Johansson-villan - som tar initiativ. Idag på DN Debatt om finansieringen av miljonprogrammets upprustning.
Mot den här bakgrunden har jag svårt att skriva bort socialdemokratin som den ledande och dagordningssättande kraften i svensk politik. Grunden finns där och grunden är så stark att till och med de "nya moderaterna" har sett den som något att förhålla sig till och att ta godbitar från. Men visst, det krävs mycket mer. Det finns skäl att vara mycket kritisk på några punkter till hur partiet har skötts efter valförlusten. Men att ha rollen som samhällsledande och dagordningssättande är så mycket större. Jag är inte alls säker på att det redan nu kan beskrivas som en alliansvinst och en S-förlust. Vågar du göra det?
Mer att läsa: Aftonbladet, Katrine Kielos,
Fler som bloggar: Thomas Böhlmark, Lena Sommestad, Röda Berget, Kent Persson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, håkan juholt, fredrik reinfeldt, annie lööf, nystart
