Två kandidater till en statsministerpost

Mitt i nattmörkret publicerar DN den senaste s.k "statsminister-duellen. De två kandidaterna till posten - för det finns inte fler - tävlar i fyra s.k grenar. Vem kan bäst leda regeringens arbete, företräda Sverige utomlands, skapa majoritet för sin politik i riksdagen och ingjuta hopp om en bättre framtid. För oss som är fullständigt övertygade att Mona Sahlin brädar Reinfeldt på tre av dem är läsningen förstås dyster. Den fjärde, att skapa majoritet i riksdagen, kan för Sahlins del prövas efter nästa val. Det låsta blocktänkande omöjliggör som bekant en ibland förnuftigare samarbete. Det är kanske inte så underligt ändå. Svenskarnas referensramar när man tar ställning är att kandidat Reinfeldt är den av de två som just nu kan spela i alla grenarna. För Monas del är det naturligtvis omöjligt att praktiskt skaffa sig poäng genom att utöva statsministermakten.

Jag skriver ofta att jag tycker att väljarna är kloka. De prövar i första hand politiken och inte minst de värderingar som man vill se påverka politiken. Här är det en djup klyfta mellan partisympatier och personbedömning av partiledarna. Socialdemokraterna är trots allt ett nära 40%-parti i mätningarna och moderaterna ett tiotal procentenheter mindre. Man ska aldrig nonchalera om förtroenden sjunker för den som ska tala för värderingarna och tala för sakpolitiken. Lågt förtroende kan försvåra att budskapet når ut. Därför ska det tas på allvar och måste mötas med tydlighet vad gäller framtid, vägval och sakfrågor.

Fredrik Reinfeldts popularitet har byggts på något unikt i svensk politik. Han har byggt allt på sin analys från -94 där han i böcker som Nostalgitrippen och "Det sovande folket" beskrev att att det är omöjligt att vinna val i Sverige utan att vara "sossig". Därför kastades hela politiken över en natt in i dammiga arkiv och ersattes med "de nya..", sossigt, kopierade värderord från arbetarrörelsen osv. Att politiken i praktiken blev en helt annan lär kosta moderaterna förtroende. Det är inte osannolikt att det framöver också smittar av sig på partiledaren. Om Brors och DN hjälpte till att berätta lite om skillnaderna i Reinfeldts besked före och efter valet så skulle den utvecklingen påskyndas i hast. De gäller alldeles särskilt om man visar hur det som före valet var jobbpolitik och kamp mot utanförskap har blivit den absoluta motsatsen i den förda politiken efter valdagen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, val 2010, opinionen