Utan ansikten som Vänsterpartiledaren Lars Ohly, förre Miljöpartiledaren Per Gahrton och SSU-ordföranden Jytte Guteland, så förlorar militansen sitt politiska sammanhang, och blir till rent och skärt våld.Och av detta drar den filosoferande redaktören sin bestämda och ganska häpnadsväckande slutsats:
Det högst medvetna deltagandet i denna demonstration kan bara tolkas som ett erkännande av våldet.Konkurrenttidningen DN har rubriken "6000 demonstrerade fredligt" på sin framsida och berättar mer i artikeln. PG:s egen tidning Svenska dagbladet publicerar en artikel under rubriken "En liten grupp förstör". Det hade inte varit fel om PG lyft fram också detta. Möjligen avstår han från det därför att han själv inte verkar tillåta sig särskilt mycket känslor, något han signalerar när han beskriver hur "Folk" känner det": Människor som har helt vettiga skäl att irriteras på Israels invasion i Gaza." Ordet irriteras kan möjligen användas för beskrivning av känslor att läsa PG-inlägg men knappast för att beskriva den vrede många känner över det omänskliga krigshandlingarna mot palestinierna.
"Då lägger jag en pizza och går ut", sjöng Magnus Uggla. Får exakt samma känslor när jag läst igenom PG:s alster.
Läs också Arvid Falk
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, davis cup, tennis, malmö, folkpartiet, gaza, palestina, Svenska dagbladet, SVD,
6 kommentarer:
Det är märkligt hur allt kommer igen. Allting förändras och blir som förut.När Olof Palme engagerade sig och demonstrerade för Vietnamns frihet var angreppen från högern rabiat ilskna och fördömande.Krav på avgång krävdes med världskrigsrubriker. Nu är högern stärkt av regeringsmakten och skapar ett slags norm i media också. Det har nästan som blivit fult att demonstrera.
Fast Palme inledde sin karriär med att jaga kommuniströvar i den europeiska studentrörelsen, ett välförtjänt renhållningsarbete på vänsterkanten som många inom (s) antingen förträngt eller inte känner till.
"Fredshetsare" kallade han Sovjetlakejerna.
Socialdemokraterna bör välja sida även i det här sammanhanget. När (s) delade ut rosor till poliserna efter Göteborgshändelserna så gjorde de rätt tycker jag.
Det höga tonläget från Gudmunsson, Björklund och andra har kanske sin förklaring i att de egentligen sympatiserar med Israel. En ståndpunkt som är svår att försvara så här just efter massakern i Gaza.
Då kastar man skit på andra för att rikta bort uppmärksamheten från sina egna problematiska ståndpunkter.
Spanbinge, tror att du har helt rätt i din analys. När det liksom inte går att försvara uppeldandet av spädbarn längre så försöker många på den mer hökiga pro-israeliska sidan istället lägga fokus på avarter inom den svenska palestinarörelsen.
Men den slutsats jag drar av det är att vänstern/palestinavännerna måste anstränga sig ännu hårdare för att hålla rent på den egna kanten - vare sig det nu handlar om stenkastning eller antisemitism. Helt enkelt inte låta själva sakfrågan fuskas bort. Det kan tyckas orättvist, varför ska vi ha det ansvaret bara för att vi råkar tycka samma sak i en sakfråga som ett gäng extremister? Men världen är tyvärr orättvis, och ibland måste man förhålla sig till det.
Tycker därför exempelvis att Jytte Guteland gör helt rätt idag på SvD:s ledarsida, och jag tyckte att Ohly gjorde helt rätt när han häromsistens gick ut och tydlig markerade gränserna mot en retorik som gränsade till det antisemitiska.
Sedan får Gudmundsson försöka försvara den israeliska utrikespolitiken istället för att sparka in extremistbollar i öppna mål. Och det får han betydligt svårare med.
Klart att de inte vill diskutera sakfrågan. Högern kommer aldrig att vilja ta en saklig debatt om Israel, istället så flyttar de uppmärksamheten till totala oväsentligheter som att Lars Ohly har läst fel blogg...
De är listiga jävlar, i allt de gör så försöker demagogerna på SVD och DN att splittra vänstern och flytta uppmärksamheten bort från vad som faktiskt är viktigt.
www.detrodausa.blogspot.com
Det är bättre att det röda usa vinner
Skicka en kommentar