Så är det åter dags för ett landstingsfullmäktige. Kanske inte några hetare ärenden. Några interpellationsdebatter kan bli intressanta: om de stora besparingarna på Karolinska. Om besparingar i cancervården. Om problem med det akuta omhändertagandet och remisscirkus. Själv lägger jag en interpellation i morgon för svar nästa månad. Bakgrunden är att sjukvården i Stockholm bara når 65 procent av de uppsatta effektmålen. Det här är inga egna, hemsnickrade siffror. Källan är den årsredovisning för 2008 som Hälso- och sjukvårdsnämnden 2008 som godkände den 16 februari. En av de allvarligaste är sjuka som inte söker vård och om detta skriver jag:Andelen i befolkningen som någon gång det senaste året ansett sig vara i behov av sjukvård men inte sökt vård skulle enligt majoritetens mål minska. Utvecklingen har varit tvärtom. Under 2008 hade andelen ökat till 20 procent jämfört med 19 procent 2007. Denna utveckling går inte bara på tvärs mot majoritetens effektmål utan också på tvärs mot de tankar om jämlik vård som företrädare för majoriteten framfört i andra sammanhang.Nyckelfrågan är vad landstingets politiska ledning gör åt den negativa utvecklingen. Vad drar man för slutsatser av att Vårdval Stockholm faktiskt leder åt fel håll? Jag erkänner att jag inte är någon neutral frågeställare. I stället skriver jag att:
Bevisen för att de borgerligas politik inte fungerar hopar sig. Allt ifrån analyser av Vårdval Stockholm till vårdköerna visar att utvecklingen inte går att det håll som den moderatledda majoriteten hoppats.Vi får se om en månad vad ansvarigt landstingsråd svarar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, socialdemokraterna
