Sommaren 2007 höll Mona Sahlin sitt sommartal i Fittja. Kärnan i talet handlade om upprustning av miljonprogrammets bostäder och att på olika områden stärka de som bor här. Nu kommer en sen men för all del lovvärd insikt hos folkpartiet. Sabuni och Ullenhags artikel på DN-debatt tar upp frågan utifrån ett integrationsperspektiv. Tyvärr har detta legat i träda sedan regeringsskiftet 2006. Den S-regering som då lämnade över hade påbörjat ett arbete med hållbar stadsutveckling, delvis med den inriktningen som artikeln berör. Sen tog det stopp. Den punkt i den gemensamma borgerliga bostadspolitiken som fanns för utsatta bostadsområden handlade om utförsäljning. I övrigt tomt, tomt, tomt. Man kan ändå ha invändningar. Det är en renodlad folkpartiartikel. Det är inte regeringspolitik från den samlade alliansen. Perspektivet är inte insatser nu utan insatser nästa mandatperiod. Det som skulle kunna vara en viktig insats i krisen, en draghjälp och jobbskapande åtgärd, får vänta. Trots att delar av artikeln har samma andemening som den skrivelse som S-regeringen påbörjade, så känns den på ett sätt som steg tillbaks. Ett exempel är att fp-företrädarna noterar att miljö- och energiaspekter får större betydelse i dagens stadsplanering. Så långt väl. Men det verkar som det är ett isolerat integrationsperspektiv man har, inte den samlade syn som krävs. Att bryta segregation har alltför länge handlat om antingen jobb eller integration eller fysiska förändringar. Hållbar stadsutveckling måste se hela sammanhanget.
Det räcker naturligtvis inte. Ska de 156 bostadsområden som fp säger sig ha identifierat och vill stötta så krävs också andra politiska beslut. Jobben är centrala. De områden som berörs är också de områden där arbetslösheten och utanförskapet växer kraftigast under Reinfeldts regering. De som bor här slås hårt när ar-kassan försämras. Fp måste se till att resurser till skola och förskola fördelas så att de behov som barn och unga i miljonprogrammets områden har kan mötas. Fp måste lägga om sin vårdpolitik - i alla fall i Stockholm. Jag vågar slå vad om att de 156 områdena också är bostadsområden med den sämsta hälsan och högsta sjukligheten hos de boende. Samtidigt innebär folkpartiets politik att resurser flyttas från,inte till, dessa områden i Stockholmslandstinget. Det sätter käppar i hjulen för ett verkligt integrationsarbete.
Men ok! Även om jag personligen avskyr "riv husen"-rubriken så inser jag att Sabuni/Ullenhag faktiskt har större ambitioner än så. Det vore värdefullt med en långsiktig samsyn om detta över blockgränserna. Och inte minst: se till att vi för en gångs skull ser hur sammanhangen ser ut: integration - språk - resurser till skola och förskola - vårdens kvalitet - jobb - offentlig och kommersiell service - arbetsplatser - miljö och energi. Se till att göra det med de som bor i områdena. Alltför ofta talar man om detta med distans till de boende. Och tro inte att lite påpenslad målarfärg eller plantering av buskar bryter den segregation som är utanförskapets absoluta illustration. Det krävs som sagt mycket mer än så.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, bostad, byggande, miljö, klimat, folkpartiet, DN debatt, regeringen,
