Precis innan off-knappen ska tryckas på datorn ser jag på den utmärkta nyhetskällan Härnösands arbetarekommun (!) att Demoskop har kommit med långtidsbarometer. I den har S 38,8%, V 6,3, Mp 6,6 = 51,8. M får 28,1, Fp 7,1, Kd 3,8 och c 5,9 = 44,9. Jag gillar trots allt det glapp som ännu finns mellan blått och rött. Trots allt är den samlade vänstern större. Trots allt ligger borgarna under. Ibland kan man tro att det omvända gäller, när man läser och hör kommentarer från den nu styrande sidan. Samtidigt presenterar DN/Synovate ytterligare en nyhet om partiledarförtroendet där Reinfeldt mäts till för mig helt obegripliga nivåer. (52%).
Det oroar mig redan nu. Men jag får en ganska hög pulsuppgång när tankarna söker sig mot det svenska ordförandeskapet och ett halvår av "statsmannamässighet" som möjligen kommer att omgärda statsministern. I vart och vartannat program, i var och varannan ledare och tidningsartikel. I alla fall om den urblekta granskning av den förda politiken som nu sker fortsätter. Det finns stor anledning för alla oss som innerligt önskar ett maktskifte att inte se detta som något förutbestämt. Det bästa sättet att undvika det är att återgå till den fråga som förde moderaterna till regeringsmakten. Jobben, de många varslen, det växande utanförskapet och den hotande välfärdskrisen. Inte en antydan hade Reinfeldt till lösningar på detta under kvällens debatt.
Per Schlingmann bloggar om de nya mätningarna. Inlägget är hovsamt och det är uppenbart att de moderata strategerna vill kyla av glädjeruset i de moderata leden. Jag tror att det är en klok tanke.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, fredrik reinfeldt, mona sahlin, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, val 2010, europaparlamentet
2 kommentarer:
Långtidsmätningen från Demoskop är intressant även så att i detta långa bakåtperspektiv kommer Kd inte över spärren. När mandat ska räknas får Alliansen bara 41.1 procent.
Tack, Inge för kompletteringen.
Skicka en kommentar