En ministers totala haveri

Kvällens sammanbrott i energiförhandlingarna /-samtalen är på många sätt märkligt. Jag ser bilden framför mig av "förtänket" när nån nyanställd och stureplanscenterkammad yngling som anställts som rådgivare lyckas få gehör för att leka lite med oppositionen. Och självklart allvar: Att använda kärnkraftsutbyggnad som ett sätt att försöka splittra. Extremt kort tid är nära nog bevis för att Maud Olofsson inte var seriös. Det totala fixeringen vid el från just kärnkraftsreaktorer. Till Aftonbladet säger MO:

Vi har känt att vi från vår sida haft en stor öppenhet i de här förhandlingarna men vi kan inte säga att vi har fått tillräckligt med besked för att vi ska kunna gå vidare

Man frågar sig om någon tror att regeringens energisamtal var seriöst menade när processen körs i en takt som omöjliggör en långsiktig uppgörelse. Men tänk om överenskommelsen faktiskt hade träffats i en förhandling. Där man ger och tar. Vad hade hänt med alliansen?

Kärnkraften har för all del varit en splittrande fråga sen 80-talet. Då gick centerpartisterna och kristdemokrater under paroller som "Vad ska väck - barsebäck. Vad ska in - sol och vind".
Det gällde som bekant inte bara under 80-talet. Och för långsiktigheten i energipolitiken betydde överenskommelsen från 1997 (!) mellan (s), (c) och (v) väldigt mycket. Det förnybara skulle fram. Det fossila bort. Kärnkraften avvecklas med start i Barsebäck. Precis som också Maud Olofsson underströk i början av sin mandatperiod som näringsminister.

När striden handlar om vår gemensamma framtid har vi inte råd att ligga kvar i gamla partipolitiska skyttegravar, eller göra energipolitiken till en bricka i regeringsspelet. Kanske kan vi lura oss själva att genom politisk förslagenhet vinna enskilda nationella segrar, bara för att allt för sent upptäcka att och slagfältet numera är europeiskt och globalt.

Min avsikt med alliansöverenskommelsen var dels att flytta fokus från det som skiljt oss åt till det som förenar, och dels genom en bredare samling skapa förutsättningar för stabilitet över mandatperioderna.

Vid talet på energitinget i mars 2007 varnade Maud Olofsson för kärnkraftens faror:

Nyhetsflödet understryker ständigt sambandet mellan civil kärnkraft och risken för kärnvapenspridning.

DN:s Henrik Brors tror att kärnkraften blir en valfråga. Detsamma gäller för Svd:s Göran Eriksson som också "läst" de borgerliga strategernas tankar. Vi får se hur landskapet ser ut då, Men det är sorgligt att Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt låter en så viktig framtidsfråga som omställningen till ett hållbart energisystem bli en pusselbit i spelet om makten.


Läs andra:
Bloggar via Knuff. Ankarsjö som är glad. Jan Andersson skriver också.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, centern, centerpartiet, energi, energipolitik, energisamtal, förnybart, klimat, kärnkraft, maud olofsson, miljöpartiet, mona sahlin, val 2010, vänsterpartiet